Blodsugarnas börd

Albert Joseph Pénot, Bat-woman, ca 1890

Nosferatu

Den ljusskygge, aristokratiskt förfinade vampyren av idag är snarare en demonisk kvinnotjusare än en skräckens nosferatu. Så verkar vampyrfebern som lägrat sig över populärkulturen ha mer med våta drömmar än med nattliga maror att göra; blod, sex och rock'n’roll hellre än liklukt och dödliga fasor.

På vampyrens släktträd finns många grenar som kan väcka förvåning. I Vampyrernas historia gräver Katarina Harrison Lindbergh djupt i Draculas och hans ättlingars gravar och hittar rötter som sträcker sig i många olika riktningar. Hon tar grepp om såväl folktro som finkultur, porträtterar historiska personer som i efterhand iklätts vampyrskepnad och tar pulsen på de moderna sektliknande vampyrsällskap där vitpudrade individer med smak för svart sammet och spetsar utifrån ett andligt hopkok av new age och ockultism ägnar sig åt att suga energi, och ibland också människoblod, från omgivningen.

Läs mer om boken här.
Ann