Egentligen har ”Begravningsplatsen i Prag” allt för att bli en fantastisk roman. Ett högintressant idéinnehåll. Ett otroligt angeläget ämne. Ett sinnrikt upplägg. Ett djärvt val av huvudperson. Ett kärleksfullt förhållande till 1800-talets berättartradition. Rafflande intriger och bloddrypande äventyr. Gåtor, minnesförluster, hysterikor, Dreyfusaffären och Freud i en cameoroll.
Varför blir då inte Umberto Ecos nya en fantastisk roman? Nils Schwartz formulerar det snyggt i Expressen: "Det han inte kan i ämnet är inte värt att veta, men det gäller också rätt mycket av det han kan. Hade han sovrat i sina kopiösa kunskaper, skulle han ha skrivit bättre romaner. " Min recension kan man läsa här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar