I västerländska ögon är haremet en plats som ångar av erotik, en sinnebild för det sensuella Österlandet. Men det harem som porträtteras i den turkiske författaren Zülfü Livanelis roman Eunucken och ormen är långtifrån någon sexdröm, utan ett intrigjäsande fängelse av monotoni, skvaller och tårar, fyllt med "hjälplösa kvinnor som åldrades i haremets fuktiga och mörka hörn och som med tidens gång blev allt fulare och fetare."Här hittar man min recension.
(Ps. Mitt antagande om att romanen ges ut för att en Hollywood-film är på gång stämmer inte, har översättaren påpekat - han påbörjade arbetet långt tidigare.)
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar