Ibland kommer man närmare än man önskar när man läser en författares privata brev. Är det möjligt att bevara respekten för ett författarskap om man vet att människan bakom pratar barnspråk med sin älskade? Visst är det smått genant att ta del av Agnes von Krusenstjernas och David Sprengels kärlekskutter. Samtidigt är det något befriande mänskligt med att samma skribent som inte tvekar att kalla sig själv genial pratar om sig själv som lillbubben.