Kärleken som en drog

Basquiats öde är det stoff legender (och bio-pics) vävs av, och han har mytologiserats så mycket som krävs för att målningar ska säljas för miljontals dollar. Suzannes och hans struliga romans är knappast något feministiskt lärostycke. Han kommer och går, ligger runt till höger och vänster, domderar och nonchalerar med missbrukarens självupptagna hänsynslöshet.

Men genom Suzannes ögon ser vi även hans sårbarhet och självförbrännande revanschlystnad i en rasistisk värld. På museerna finns inga svarta konstnärer, i gourmetbutiken flåsar väktaren honom i nacken och inte ens i Armanikostym lyckas han vinka åt sig en taxi.

Konst, knark och kärlek i 80-talets New York. Här skriver jag om Jennifer Clements bok ”Basquiats änka”.

Ann