Stoppa in ett ”Provence”, ”Paris” eller allra helst ”Montmartre” i titeln på en film eller bok och vi dras som flugor till en sockertopp. Oh la la, nu blir det mys, hjärtevärme och livsklokheter för hela baguetten! Är någonting franskt får det genast en air av kultur och kvalitet – för i Frankrike produceras väl inget populärt skräp? I bokvärlden har fransk feelgood blivit en egen underavdelning i måbragenren, med softa omslag där Eiffeltornet är så gott som obligatorisk rekvisita för att vi inte ska missa poängen. Det ska vara charmigt, livsnjutande och gärna sådär lite lagom småtokigt, som om chocolat-grytan alltid står och puttrar och en storögd Amélie ständigt promenerar omkring i ett retrofiltrerat sagoskimmer.
Här skriver jag om en svensk debutroman och vår förkärlek för franskt mys.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar