söndag 11 mars 2012

Mera Det unga Skåne

Gruppen Det unga Skåne existerade bara en sommar - i själva verket träffades alla de fyra medlemmarna endast en gång, i Wetteryd augusti 1886. Redan samma höst splittrades gruppen efter att deras motstridiga litterära ideal kommit i dagen.
Vi får hoppas att det går bättre för det nya litterära sällskapet Det unga Skåne som idag hade sin första sammankomst, alltså en förening med fokus på de fyra författarna Victoria Benedictsson, Axel Lundegård, Ola Hansson och Stella Kleve. Rent formellt kommer sällskapet att konstitueras någon gång i maj.
Den som är intresserad och vill ha information kan mejla till detungaskane(at)passagen.se (det är antagligen det långsamma sättet). Eller gå in på Facebook och begära medlemskap i gruppen Det unga Skåne - Litterärt sällskap (här misstänker jag att informationen kommer att gå ut lite snabbare).
Väl mött!

Ann

torsdag 8 mars 2012

Vita duken i vardagsrummet

Att skriva en kort roman kan vara en stor konst. På sätt och vis kräver färre sidor till och med mer av en författare. Det finns inte utrymme för att låta intrigen utvecklas och karaktärerna växa till sig - historien måste fånga läsaren omedelbart. Stilistiska skavanker sticker än mer i ögonen när de inte kan skyfflas undan i ordmassor. Överhuvudtaget måste där finnas en rytm i berättandet och en laddning i språket så att förtätning, inte gleshet, uppstår.

Alla dessa krav och mer därtill uppfyller Filmberätterskan.
Läs resten av min recension av Hernán Rivera Leteliers roman här.
Ann

onsdag 7 mars 2012

Myggbalett

Anar du hur överfullt detta luftrum är
Med stämmor och stoft, svirrande
Genom tidens djup. Var trollsländan kanske
Ett splitter från världskrigets
Flygplanspropellrar? Dansade myggsvärmen månne
Sin balett i samma magnetfält?
I gatornas kallblåsiga korridorer
Registrerar dig, redan på håll,
Den vakna kajblicken. Upp ur lövprasslet
Stiger den gamla dispyten, drivs
Teologiska teser. Darrande förbiser du
Den lilla stenen, det grässtråt,
Jordens famntag, farligt som aldrig förut.

Ur Durs Grünbeins Biologisk vals (översättning Ulrika Wallenström), som jag recenserar här.
Ann

måndag 5 mars 2012

Nedifrånperspektiv

"Ju högre en apa klättrar, desto mer syns av dess bak." 

Sankt Bonaventura (skolastisk filosof, 1200-talet) 

söndag 4 mars 2012

Missa inte!

Ett nytt litterärt sällskap
Söndagen den 11 mars 2012 startar vi ett nytt litterärt sällskap som får namnet Det unga Skåne.
Sällskapet avser att lyfta fram och belysa verk av fyra författare - alla unga under Det moderna genombrottet i Norden - nämligen Victoria Benedictsson, Ola Hansson, Stella Kleve och Axel Lundegård.

Vi vill också engagera dagens unga skånska författare med uppläsningar, möten och föreläsningar.

Vårt första konstituerande möte äger rum söndagen den 11 mars kl 14.00 på Kulturens restaurang
i Lund.
Kom och var med och diskutera uppläggning och möjligheter!

Vårkänslor

Arnold Böcklin, Arable land corridors in the early spring

fredag 2 mars 2012

Nytt på hyllan

Vi bor numera nära en av stans bättre second hand-butiker. Något som är praktiskt - utrensningarna efter flytten tycks inte ha någon ände - men också lite farligt. Det är så lätt att bara slinka in - vi skulle ju faktiskt behöva en bättre begagnad lampskärm - och så kommer man hem med något helt annat.
Idag släpade jag iväg med ytterligare en påse recensionsex som vi inte lyckats pracka på våra vänner - och kom hem med Spektrums Harry Martinson-nummer från 1932. Det är visserligen ett faksimil, tryckt 1985 av Harry Martinson-sällskapet, men det är väldigt roligt att se numret efter att ha läst Johan Svedjedals fina bok om Spektrum. Om tidskriftens temanummer om Martinson skriver han: "det är tveksamt om någon levande ung svensk författare dittills hade fått en sådan uppmärksamhet. /.../ Hyllningarna gjorde i praktiken Harry Martinson till den främste bland likar - som om numret varit en festskrift till en bemärkelsedag som inte inföll efter levnadsårens kalender utan efter begåvningens. Hade redaktionen och skribenterna upptäckt värden hos Martinson, återupptäckt sådant som andra redan sett - eller skapat värden genom att påstå att de fanns? Det spelade faktiskt ingen roll. Temablocket om honom var just den sortens handling som skapar en klassiker."
Annars har vi jobbat för att fylla de tomma hyllplan som uppstått sedan vi skruvat ihop ytterligare några bokhyllor - en ljuvlig syn, tomma hyllplan. Förra veckans bokrea hjälpte till. "Rean är ju inte som förr", var mina tangenter på väg att skriva på ren rutin och visst är det väl i och för sig sant. Det var anmärkningsvärt glest i butikerna på reans förstadag, skönt men lite sorgligt med frånvaron av trängsel. Jag hade redan beställt två band Ibsen på nätet och tyckte det kändes alldeles lagom som årets fynd. Men Hamrelius fyrtioprocentsänkning av hela sortimentet släppte loss habegäret och efter det kunde jag lika gärna hamstra coffetableböcker på Akademibokhandeln också. Så nu sitter jag djupt försjunken i läsfåtöljen bakom en bokhög, frenetiskt bläddrande mellan Hieronymus Bosch-triptyker, jugendaffischer och romanska kyrkor.
Ann

torsdag 1 mars 2012

Döden slår an tonen

En vän begravs. En kista eldas upp. Döden slår an tonen i Ola Nilssons nya roman Kärleken gömmer minnet, sveper in den sparsmakade prosan i mörk moll. Annars händer inte mycket. Det är en berättelse som helt och hållet lever på sin stämning, på den smutselegiska atmosfär av sorg, desperation och tomhet som författaren odlat också i de två tidigare delarna av trilogin om en by i Norrlands inland. I Hundarna och uppföljaren Änglarna porträtterade Nilsson tilltufsade existenser i glesbygdens torftiga marginal, födda ur en karg jord, utlämnade till ett kallsinnigt öde.

Den här gången handlar det om en kvartett individer som tagit sig bort från trakten och skurit av banden till allt utom varandra. Ändå är de dömda att förlora. De har sökt sig till konsten och litteraturen och upplevt vissa framgångar, men ingenting lockar mer än alkoholens glömska. Medan de befinner sig på sin eviga barrunda fladdrar rottrådarna i vinden och drar dem neråt.
Istället för att knyta ihop tåtarna från de tidigare böckerna låter Nilsson allt bara tona ut. Varje roman i triptyken får stå för sig själv med en egen nyans av trasighet och tröstlöshet. Visserligen lyckas författaren inte nå upp till kraften i första delens förtätade svärta, men det är ändå en njutning att vistas i hans stillsamt skälvande prosa som så lyhört fångar knutna känslor och ordlös existentiell smärta.

(Publicerad i Norrköpings Tidningar)

Ann

tisdag 28 februari 2012

Fursten avklädd till det maktpolitiska skelettet


 
Konststycket att på en gång svartlistas av Vatikanen, bannlysas av den sovjetiska politbyrån och uppfattas närmast som en svordom av vår egen liberala samtid måste Niccolò Machiavelli vara rätt så ensam om.
Skälet till uppmärksamheten heter förstås Fursten, renässanstänkarens berömda handbok i det politiska rävspelets konst som efter ett halvt årtusende fortsätter komma ut i nya upplagor. På svenska är Paul Enokssons eleganta översättning den andra på bara fyra år. Så vad gör boken så ständigt grönskande kontroversiell?
Ett kortfattat svar är att Machiavelli tar bladet från munnen och pratar om det som makthavare i alla tider föredragit att tiga om: nämligen makten själv och dess villkor. Nog kan politiker och direktörer vanligtvis orera en lång stund om ansvar och värderingar, men maktens realiteter är för det mesta tabu i maktens närhet.

Läs resten av min recension av Paul Enokssons nyöversättning av Machiavellis Fursten här.

Johan

måndag 27 februari 2012

Läsa efter bokstaven

"En bok är bra när man under läsningen inser att man inte sett en bokstav på väldigt länge."

Mircea Cartarescu, Dagbok 1994-2003