Fursten avklädd till det maktpolitiska skelettet



 

Konststycket att på en gång svartlistas av Vatikanen, bannlysas av den sovjetiska politbyrån och uppfattas närmast som en svordom av vår egen liberala samtid måste Niccolò Machiavelli vara rätt så ensam om.

Skälet till uppmärksamheten heter förstås Fursten, renässanstänkarens berömda handbok i det politiska rävspelets konst som efter ett halvt årtusende fortsätter komma ut i nya upplagor. På svenska är Paul Enokssons eleganta översättning den andra på bara fyra år. Så vad gör boken så ständigt grönskande kontroversiell?

Ett kortfattat svar är att Machiavelli tar bladet från munnen och pratar om det som makthavare i alla tider föredragit att tiga om: nämligen makten själv och dess villkor. Nog kan politiker och direktörer vanligtvis orera en lång stund om ansvar och värderingar, men maktens realiteter är för det mesta tabu i maktens närhet.

Läs resten av min recension av Paul Enokssons nyöversättning av Machiavellis Fursten här.

Johan