Livsälskare, svartmålare

Mars, 2011

- Egentligen vill jag ju måla livet!

Men vad som fyller Malmö Konsthall är "död, förintelse, förvittring". Det konstaterar Gerhard Nordström själv när han han berättar om sin stora utställning, som ackompanjeras av ett mindre rum med Goyas krigsetsningar. För det går inte att skildra livet utan att också skildra dess motpart

-Liv och död har varit temat för mitt måleri de senaste 40 åren.

Då, sommaren 1970, var det massakern i Song My som mentalt invaderade den svenska sommaridyllen. Nu är det rotvältor i Ystads sandskog som står för motivet. Däremellan har han bland annat funnit inspiration i Pompeji, ett antikt katastrofområde som för en nutida betraktare kan leda tankarna till vår tids miljö- och kärnvapenhot. Själv har han upplevt tiden "före bomben" - ja, född 1925 var han redan en talangfull målare vid Andra världskrigets slut - och växte upp i en värld där den totala utplåningen inte var ett tänkbart scenario.

Hoppet sätter Nordström till naturen, till jorden, vattnet, grönskan. Redan som barn målade han den skånska myllan med brun och svart krita. Hans mor fick honom att se att den innehöll också andra färger, att det fanns lila i det svarta.

Och en rotvälta är inte bara förruttnelse, för på den välta roten spirar nya friska skott.

Ann och Johan

Badhus i Pompeji, 1975

Traktorspår, 1986