lördag 24 mars 2018

Människors verk


Medan landet snöar inne läser jag en bok som ger prov på vad ordets makt kan innebära och hur skönlitteraturens inlevelse kan skaka om. Det är en bok borde kunna få det mest bottenfrusna hjärta att börja gråta.
Zofia Nałkowska var en av Polens mest kända författare när hon efter krigsslutet våren 1945 fick uppdraget att ingå i en kommission som skulle utreda nazisternas brott. Det innebar att hon blev ett av de första utomstående vittnena till koncentrationslägrens fasor. Rapporterna omvandlades till berättelser som 1947 publicerades i novellsamlingen ”Medaljonger”, som nu utkommit på svenska för första gången, i översättning av Emi-Simone Zawall (Faethon).

Här skriver jag om "Medaljonger", men också om Amos Oz "Hur man botar en fanatiker".

Ann 

onsdag 21 mars 2018

Litteratur som inte bara tittar på


Litteratur som tar plats i samhällsdebatten är, inför det stundande valet och i en orolig värld, passande nog den starkaste röda tråden på årets upplaga av Littfest, numera landets största litteraturfestival. Det är en bokfest där biljetterna säljer slut innan programmet ens släppts, poesiuppläsningar kan bli fullsatta och publiken strömmar till ett samtal i största salen om urbanitetens tillstånd. Medan solen strålar på snöhögarna utanför domineras programmet av tunga frågor om vårt gemensamma ansvar och behovet av organisering, vare sig det handlar om att bekämpa rasism och förtryck eller om #metoo och patriarkatets sista strid.

Min rapport från årets Littfest hittar man här.

Ann

fredag 2 mars 2018

Poetisk avståndsmätning


Poeten vistas alltsomoftast i det där upplysta ögonblicket, i den försvinnande drömmens skira sken. Men de enstaka raderna fångar också flera andra grundläggande beståndsdelar i Erikssons dikter: de ständiga regnskurarna, de många urbana promenaderna, minnets strålglans. Inte minst återvänder han i ”Skalornas förråd” till barndomens upplevelser, strövar genom glömda rum, frammanar galonställ och grävskopor i sandlådan, parkeringshuset av plåt, fönsterrutans regndroppar sedda genom förstoringsglas.

Här finns min recension av Ulf Erikssons nya diktsamling.

Ann

torsdag 1 mars 2018

Kungen av konspirationer på nytt spår

I andra delen byter berättelsen helt tempo och nu blir det åka av. Här slänger Lehane den psykologiska trovärdighetens barlast överbord och proppar sidorna fulla av blodtörstiga skurkar, svindlerier och pangpang. Trots att det är fråga om litteratur och inte film får man känslan att handlingen tagits över av uppumpade stuntmän.

Dennis Lehane hittar ett nytt sätt att dra läsaren vid näsan. Jag recenserar här.

Ann 

tisdag 27 februari 2018

Dikt av kött och blod

”Måste skriva om lite allt möjligt/eller allt om det lilla”, intalar han sig och gör både och: noterar vardagen på den bohuslänska ön men blickar också ut över världen, håller de antika klassikerna i ena handen och sina kommunistiska husgudar i andra, samspråkar med historiens filosofer likaväl som med själsfränderna på parkbänken. Det är en poet som läst sin Gunnar Ekelöf, umgåtts med Göran Sonnevi och med beatpoesin i blodomloppet upphäver gränserna mellan högt och lågt.

Jag recenserar nyöversättningen av Pentti Saarikoskis Tiarnia, här.

Ann



måndag 26 februari 2018

Karin Boyes namnlösa under

Kanske är ”Kris” det litterära verk där vi tydligast möter den mångfacetterade Boye: den orädda debattören, formexperimenterande modernisten, nietzscheanska upprorsmakaren, engagerade socialisten, lesbiska pionjären. Men förstås också den sensibla poeten, som blåser lyriskt liv i varje mening.
Om den centrala troskonflikten känns rätt främmande för vår tid är romanen desto mer levande som skildring av en ung människas tvivel, självförakt och revoltvilja – och den omvälvande känslan av nyskapelsens under. Det är fråga om mer än en själslig kris: genom Malins inre konflikter speglas också ett samhälle på väg att omstöpas, där gamla värden bryts mot nya och den konventionella plikten utmanas av den individuella lusten.


Min essä om Karin Boyes roman "Kris" kan man läsa här. 
Ann


söndag 25 februari 2018

Sol, salt, slam och svårmod

Ett litet häfte kan också vara en stor debut. David Zimmermans diktsamling ”Mal” omfattar inte mer än 22 små sidor, men rymmer en uppsjö av täta stämningar och sinnesintryck. Jag sätter sprättkniven i den handbundna boken, andra titeln från Malmöförlaget Anti, och fram väller känslor och förnimmelser i ett lika drömskt som skarpt observerande bildspråk.

Här recenserar jag David Zimmermans debut "Mal".

Ann


Musikens glädje bortom förståndet

"Ingmar Bergman har sagt många minnesvärda saker om musik och en av de bästa formulerar Victor Sjöström i rollen som dirigent i filmen ”Till glädje”: ”En glädje som är så stor, så särskild, att den ligger bortom smärtan och den gränslösa förtvivlan. Ni förstår, det är en glädje bortom allt förstånd.”
Jag tror att bara musiken – och poesin – kan röra oss på det där sättet bortom förståndet. Ge känslan av något odefinierbart större."

En krönika om Bergmans film "Till glädje" finns här. 
Ann


lördag 24 februari 2018

Landet inombords

Elin Willows debutroman ”Inlandet” är som en iscensättning av hur det kan gå när en storstadsmänniska blir fast på en plats långt ifrån allt som händer. Ett slags kulturchock, skildrad med en mild melankoli och nästan provocerande lågmäldhet.
Här bryter huvudpersonen upp från Stockholm för att bosätta sig hos pojkvännen i en mindre ort någonstans i Norrbottens inland. Förhållandet är över innan flyttlasset hunnit fram, men hon blir kvar, får jobb i den lokala mataffären och har ingen aning om vad hon ska göra av sitt liv.

Jag recenserar Elin Willows roman här.

Ann 

måndag 15 januari 2018

Forntidens postmodernister?

Protagoras
"Alla sakers mått är människan" - en sliten fras från demokratins barndom, men vad betyder den egentligen? 
Läs här min krönika om sofisterna.

Johan