Slow down fast train, take me with you

Min dagliga pendlartillvaro. "Travelling Companion", Augustus Leopold Egg

Tåg, ett ämne som nuförtiden ligger mig varmt om hjärtat.

Tågserenader 7 i topp

"Fast train Where do your passengers wait? What's at the heart of your engine's rage? "

Neko Case - Blacklisted (Blacklisted)

Train, Train - Dolly Parton (The Grass is Blue)

Train Song - Mindy Smith (One Moment More)
Train Serenade - 16 Horsepower (Olden)

Train to Mercy - The Walkabouts (Scavenger)

Jackie's Train - Mary Gauthier (Drag Queens In Limousines)

Desperadoes Waiting For A Train - Nanci Griffith (Other voices, too (A Trip Back To Bountiful))

Ann

Zuckermans sorti

För att "slippa spela en roll, slippa den friktion och upprördhet och konflikt och avsky som, i takt med tilltagande ålder, kan göra de många förhållanden som skapar ett rikt och fullödigt liv allt annat än önskvärda" har Nathan Zuckerman isolerat sig på vischan. På tillfälligt besök i New York faller dock genast alla goda föresatser till oberörd sinnesro och han dras på nytt in i passionernas virvelstorm. Läs min recension av Philip Roths nya roman "Vålnaden försvinner" här.

Johan

Humeanisten

Säg upplysningsfilosofi och tankarna går oförmedlat till spirituella salongskonversationer i grodätarnas land. Ändå tvinnades upplysningens starkaste tråd av en skotte (Hume) och en preussare (Kant). Vändningen från metafysiska spekulationer till en analys av människans kunskapsförmåga har de gemensam, och den därav följande gränsdragningen för förnuftets förmåga (även om de drog gränsen olika). Ja, Kants hela filosofiska system var ett storartat försök att komma undan den skepticism som Humes radikala empirism utmynnade i. Läs min recension av Gunnar Fredrikssons bok "David Hume. Humanisten och skeptikern" här.

Johan

Nästan en kritikermardröm och andra länkar

Mystiken, Siri Hustvedt, var är mystiken?

Det är inte roligt att bli besviken på en favoritförfattare, men den här gången levde Hustvedt verkligen inte upp till förväntningarna, inte mina i alla fall. Fast det verkar jag vara ensam om att tycka, alla tidningar tycks lovsjunga "Sorgesång". Visst är romanen fantastisk välskriven, förstås, men de psykoanalytiska tolkningarna ligger som ett alltför övertydligt raster, och så alla dessa intrigtrådar som författaren kämpar för att knyta ihop, ansträngt prydligt. Min recension finns här.

Lite lustigt (traumatiskt hade det varit om inte också min recension publicerats samma dag, en veritabel kritikermardröm): är det att recensenten i Svenska Dagbladet, Eva Johansson, inleder sin artikel på i stort sett samma sätt som jag, med att beskriva en scen där en flicka binder samman möbler till ett nät av ett snörnystan. Där jag skriver: "Det är en av rätt så många övertydliga psykologiska bilder i Siri Hustvedts nya roman Sorgesång. Det är också en bara alltför passande metafor för bokens problem. " Menar Johansson tvärtom: "En bild som skulle kännas närmast störande övertydlig om det inte vore för den känslighet och precision med vilken Siri Hustvedt hanterar både den och en mängd andra symboltyngda inslag..." Tyckandets subjektivitet, mitt i våra formuleringars likriktning...

Idag har också Ulf Karl Olov Nilssons nya diktsamling "Barndomstolen" recenserats, och som vanligt fått välförtjänta lovord. Och i Aftonbladet refererar Athena Farrokhzad i sin recension till min intervju - lite kul.

När jag ändå är i länktagen:

Här är en recension av vårens andra blodiga roman om tre hämnande systrar (den första var Pauline Wolffs "Swede"): Christian Mørks "Darling Jim". Det är fråga om underhållning, god sådan, med gotiska vibbar.

Vill man läsa någonting helt annat kanske en bok om Jane Austen kan vara något. Min recension av Vivi Edströms "Livets gåtor" finns här.

Och här en recension av Jonas Modigs fina diktsamling "Radfall".

Ann

Från böckerna till bokarna

Vår cykeltur till Bokskogen i Torup påminner lite grann om Virgina Woolfs roman "Mot fyren".

- Åh, men vi cyklar dit till våren, då ska det ju vara så fint med vitsipporna.

- Nej, men till sommaren ska vi väl ta oss dit i alla fall.

- Ja men om hösten lär det ju vara fantastiskt med alla löv.

Och så vips har det gått tio år.

Men en solig vårdag lyckas vi i alla fall trotsa blåsten och cykla de två och en halv milen i ihärdig skånsk motvind. Väl på plats glöms klagovisorna snabbt, och hemvägen går i ett huj.

Härligt att för en gång skull se bokar iställer för böcker.

Non serviam

"Frestande synderska, kränkt minoritet, fri entreprenör i tjänstesektorn eller vanemässigt offer för sexuella övergrepp. Synen på den prostituerade har skiftat med tiderna. Idag korsar moralister, feminister, marknadsidealister och queerteoretiker klingor i den verbala bataljen. Och trängd mellan sköldarna står kvinnan det egentligen skulle handla om."

Läs resten av min recension av Ola Larsmos roman "Jag vill inte tjäna" här.

Johan

Beautiful Helsingborg

Jag har mer och mer börjat upptäcka pendlandets fördelar - våren och solskenet gör nog sitt till. Men det är också ett rätt skönt sätt att börja dagen (påminn mig om det här inlägget nästa gång du försöker få upp mig på morgonen, Johan...) på ett tåg som susar fram över solbelysta slätter och vitsippetäckta skogsdungar. Att det förhatliga stadsbussåkandet nu blivit än mer förhatligt med vägavstängningar i city har fått mig att börja hoppa av några hållplatser tidigare och promenera ner till stationen via parkerna. Och Helsingborg bjuder onekligen på lite fler vackra vyer än Malmö.
Igår snubblade jag över en helt fantastisk park där utsikten är storslagen och magnoliaträden och annat tjusigt blommar alldeles hysteriskt. En lagom liten skönhetsinjektion innan det är dags att bege sig ned i Knutpunktens dunkel.

Ann

"I hear the tiniest sparks and the tenderest sounds"

Fin inlaga i "Middle Cyclone".

I vintras spådde jag att vårens mesta vårskiva skulle bli Jenny Lewis "Acid Tongue". Nu har Jenny Lewis fått allvarlig konkurrens av Neko Case, särskilt som jag gått och köpt inte mindre än två skivor. På den nya, "Middle Cyclone", har Neko Case blivit poppigare, med retrostuk, perfekt för solsken och vårvindar.
Det är lite mindre av den suggestiva hjärtslitande dramatiska altcountryn, även om sånger som "Fever" och "Prison Girls" låter klassiska. Och hennes känsla för djur håller i sig: med ett trettio minuters bonusspår får man sitt lystmäte av grodsång...

På den ljuvliga liveskivan "The Tigers Have Spoken" är jag extra glad för versionen av "Hex", skriven av Catherine Irwin som i Köpenhamn för några år sedan agerade förkylt förband åt Neko Case.

Fin insida i "The Tigers Have Spoken".

Ann

Drottningar och drönare

Hur står sig Friedrich Schillers historiska idédrama idag, 250 år efter diktarens födelse? I "Maria Stuart" på Hipp i Malmö övertygar kvalen och maktmanipulationerna i drottning Elisabeths gestalt betydligt mer än den kristliga idealismen hos den försonade Maria. Så är det också Cecilia Lindqvists Elisabeth som till stor del stjäl föreställningen.

Kring de två solitära drottningarna, instängda var och en på sitt sätt inom slottsmurar, svärmar en ömklig uppsättning drönare; somliga fantaster, andra cyniker, alla kåta på makt. I den moraliska valsituationen står ändå till syvende och sist den handlande ohjälpligt ensam, och kan inte gömma sig bakom vare sig Gud, Folket, Lagen eller Statsnyttan. Något som är lika sant 2009 som det var 1800 eller 1587.

Johan

Litterära lapptäcken

Inte för att jag egentligen tror att det är någon överväldigande trend just nu, men jag verkar själv ha fått det här med litterära perspektivskiften och mångstämmighet på hjärnan. För ett tag sedan skrev jag om Trude Marsteins stafettroman "Göra gott", en myllrande mosaik till bok som sannerligen gav en överdos av synvinkelhopp, men som jag ändå med vissa reservationer gillade.

Och häromhelgen såg mina varannanveckliga boktips i Helsingborgs Dagblad ut på det här viset:

Nyanser av Vilda Västern
SWEDE
Pauline Wolff
Albert Bonniers Förlag

Vilda västern-romaner hör inte till vanligheterna i den svenska samtidslitteraturen. När Pauline Wolff beger sig till 1800-talets laglösa Mellanvästern med alla dess myter och klichéer gör hon det med blodigt allvar och kärv poesi. I "Swede" möter vi en lonely rider till svenskättad hjälte, förföljd av tre vilda systrar besatta av hämnd. Det är en brutal värld, skildrad med nyanser. Effektfullt flyttas berättarperspektivet runt bland rollinnehavarna, medan hjälten själv förblir en tystlåten gåta.

Mångstämmigt i öknen
DE VILDA DETEKTIVERNA
Roberto Bolaño
Bokförlaget Tranan

Också i Roberto Bolaños mångstämmiga tegelsten "De vilda detektiverna" ses hjältarna enbart genom andras ögon. Ett femtiotal röster avlöser varandra i detta överdådiga lapptäcke till roman som på samma gång är en hårdkokt roadstory, labyrintisk thriller, satir och pikaresk. En ung poetwannabe hänger med ett par rebelliska avantgardister på en irrfärd i den mexikanska öknen med en hämndlysten hallick i hälarna. Lager på lager av motsägelsefulla berättelser vecklas ut i sökandet efter de kringflackande poeterna.

Fragment av Södern

ABSALOM, ABSALOM!
William Faulkner
Brombergs

Denna storslagna episka släktsaga, fylld av tragedier, vedergällningar och ond bråd död, förmedlas till oss i undanglidande fragment och motstridiga versioner, lagda i munnen på flera berättare. Det förflutna rinner hela tiden mellan fingrarna, sanningen kan inte bli mer än en osäker tolkning.I Faulkners uppgörelse med den amerikanska historien blir patriarken Sutpens hänsynslösa dynastibygge en metafor för Södern och rasismen den röta som utgör såväl släktens förbannelse som landets. Det är lika vindlande som överväldigande läsning.

Ann