Litterära lapptäcken

Inte för att jag egentligen tror att det är någon överväldigande trend just nu, men jag verkar själv ha fått det här med litterära perspektivskiften och mångstämmighet på hjärnan. För ett tag sedan skrev jag om Trude Marsteins stafettroman "Göra gott", en myllrande mosaik till bok som sannerligen gav en överdos av synvinkelhopp, men som jag ändå med vissa reservationer gillade.

Och häromhelgen såg mina varannanveckliga boktips i Helsingborgs Dagblad ut på det här viset:

Nyanser av Vilda Västern
SWEDE
Pauline Wolff
Albert Bonniers Förlag

Vilda västern-romaner hör inte till vanligheterna i den svenska samtidslitteraturen. När Pauline Wolff beger sig till 1800-talets laglösa Mellanvästern med alla dess myter och klichéer gör hon det med blodigt allvar och kärv poesi. I "Swede" möter vi en lonely rider till svenskättad hjälte, förföljd av tre vilda systrar besatta av hämnd. Det är en brutal värld, skildrad med nyanser. Effektfullt flyttas berättarperspektivet runt bland rollinnehavarna, medan hjälten själv förblir en tystlåten gåta.

Mångstämmigt i öknen
DE VILDA DETEKTIVERNA
Roberto Bolaño
Bokförlaget Tranan

Också i Roberto Bolaños mångstämmiga tegelsten "De vilda detektiverna" ses hjältarna enbart genom andras ögon. Ett femtiotal röster avlöser varandra i detta överdådiga lapptäcke till roman som på samma gång är en hårdkokt roadstory, labyrintisk thriller, satir och pikaresk. En ung poetwannabe hänger med ett par rebelliska avantgardister på en irrfärd i den mexikanska öknen med en hämndlysten hallick i hälarna. Lager på lager av motsägelsefulla berättelser vecklas ut i sökandet efter de kringflackande poeterna.

Fragment av Södern

ABSALOM, ABSALOM!
William Faulkner
Brombergs

Denna storslagna episka släktsaga, fylld av tragedier, vedergällningar och ond bråd död, förmedlas till oss i undanglidande fragment och motstridiga versioner, lagda i munnen på flera berättare. Det förflutna rinner hela tiden mellan fingrarna, sanningen kan inte bli mer än en osäker tolkning.I Faulkners uppgörelse med den amerikanska historien blir patriarken Sutpens hänsynslösa dynastibygge en metafor för Södern och rasismen den röta som utgör såväl släktens förbannelse som landets. Det är lika vindlande som överväldigande läsning.

Ann