Vem vill sitta inne och blogga en sån här kväll...

När gåsen är plockad...

Glöm vinterns dunjackedebatt och allt dravel om gåsapågar från Skåne. Den fula gåsmamman och hennes anskrämliga ungar har invaderat Malmös parker och följer inte regelboken för vett och etikett i rekreationsområden. Alltså hörs allt högre rop på att utrota varenda jävel - naturligtvis under beteckning av någon lämplig eufemism (som skyddsjakt, avskjutning eller decimering). Den vitkindade gåsen är fridlyst. En stötesten som måste gå att komma runt. Ekologiska gräsklippare? Gärna, men inte om de bajsar och trumpetar. Ska det alls finnas djur i det gröna ska de vara svanar, lärkor och ekorrar, och hålla sig inom rimliga gränser. Och när gåsen är plockad - är det uteliggarens tur?

Johan

Helsingborg by night

Vi sitter på en uteservering vid ett torg, kvällssolen strilar igenom trädkronorna. "Ah vilken idyll", utbrister vi i mun på varandra.

Ett ögonblick senare dundrar en mc-karavan av Bandidosmedlemmar förbi.

Maten kommer in, solfläckar dansar över kullerstenarna, luften är fortfarande varm. "Helsingborg är ändå härligt", säger vi. På andra sidan torget hörs någon skrika och gorma.

En stund senare rullar en piketpatrull förbi och stannar några meter ifrån oss, fyra poliser med k-pistar hoppar ur, kommer tillbaka med en ung kille mellan sig, får på honom handbojor och knuffar under visst motstånd in honom genom bakdörrarna innan de kör iväg.

Vi såg aldrig till plastvapnet han hotat med.

Ann

I hängmattan... eller inte

Att läsa på stranden är varmt. Éduard Manet, "Sur la plage", 1873

Puh, i denna hetta orkar man ju inte med annat än hängmatteböcker. Fast hängmatta och hängmatta... Som en kollega konstaterade är det ju inte bara en fruktansvärt utsliten utan också missvisande metafor. Vem äger egentligen en hängmatta? Och de som nu råkar göra det, ligger de verkligen och läser i den?

Nej, börjar det inte bli dags att komma på något nytt? Hammock kanske? En perfekt roman till slö hammockläsning? Har folk hammockar nuförtiden? När jag var liten var jag avundsjuk på de som hade en hammock att gunga i i trädgården - fast de gnisslade och ofta kändes lite småfuktiga och var allmänt otympliga. Nu känner jag ju i princip ingen som överhuvudtaget har en trädgård att placera sin hammock i.

Det rimligaste är väl att folk läser sina deckare eller vad det nu kan vara i solstolen. Eller kanske till och med på strandhandduken.

Själv läser jag sommartid helst under ett parasoll. Om jag nu hade haft ett parasoll, vill säga, och en gård man kunde placera det på.

Ann

Sedan kan man ju ha en sådan här läsplats också... P S Krøyer, "I haven. Marie i liggestol", 1893.

Vad jag sysslar med på tåget

"Vad är det då för berättelser som träder fram, som tar kropp, ristas, eller bankas, in i huden? Vid en första anblick: hotfulla, desperata, våldsamma, sorgsna sådana – ja, man skulle kunna tro att de är skrivna med det sot som Gripenberg låter orden förvandlas till i sin kolfärgade dikt ”Brandtal”: ”Jag vaknade med aska över kroppen: du hade talat i sömnen.”
Det finns ett hål som går igen, munnens svarta hål, underlivets hål, magen som en grav, såret som när som helst kan slita sönder skinnet."

Mina mornar med finlandssvensk poesi har nu blivit en essä i nya numret av 00-tal. Temat i tidskriften är finlandssvensk litteratur - apropå jubileumsåret och det faktum att de flesta finlandssvenska författare är så osynliga på den här sidan Östersjön - och min text är väl en av få som inte handlar om den finlandssvenska identiteten... utan istället om kroppsfixeringen hos några yngre kvinnliga poeter. Arbetsnamnet var "Skrivet på kroppen" - det blev "Poesins kroppsspråk".

Här finns också en intervju med Monika Fagerholm vars nya kraftigt försenade roman "Glitterscenen" - uppföljaren till "Den amerikanska flickan"! - äntligen, äntligen kommer ut. Hon hade redan lämnat in ett manus till förlaget, men drog tillbaka det för att hon inte var nöjd. Och skrev, om jag förstått det rätt, en helt ny bok. Det är en fascinerande, nästan lite skrämmande tanke. Att den roman jag - med största sannolikhet - kommer att läsa i höst kunde ha varit en helt annan...

Ann

Ut till en plats i skuggan jag längtar

Carsten Jensens nya har anlänt till redaktionen! Gissa vem som lagt tassarna på den!

Ann

Kuliss för mingel

Michael Morley, "You Pose You Lose", 2008

En hipp fläkt av New York har med utställningen "Sonic youth Etc - Sensational Fix" dragit in på Malmö konsthall. Här möter popkonsten konstrocken i en samling verk och artefakter med större eller mindre anknytning till alternativrockbandet. I ärlighetens namn känns en hel del mest som en snygg kuliss för mingel (man skulle förstås varit där på vernissaget), men som Sydsvenskans recensent påpekar är utställningen så spretig att här finns något för alla. Lite kul är det att se visuella uttryck från beatgubbarna William S. Burroughs och Allen Ginsberg. Ja, den förre har t.o.m. i bästa machostil använt bössan i skapandet.

Johan

Folk och fä, filosofer och nattmänniskor

Nils Uddenbergs essäsamling "Gränsvarelser", om apans kulturhistoria, är full av roliga och tänkvärda citat och historier. Ta till exempel Linnés utläggning om den mytiska Homo troglodytes, också kallad Orang Outang, i boken "Menniskans cousiner". Som den nyttotänkare han var konstaterar vår store biolog att denna "nattmänniska" i Orienten hållits som husdjur och "brukats såsom barn till lätta ärendens förrättande, såsom att springa efter vatten, att bära tallrikar till och från bordet, etc", och fortsätter sedan i mer högstämd ton att det inte heller skulle "vara ringa objekt för en filosof att få konversera några dagar med någon av desse, och av dem utleta i vad grad deras snille stannade mot människans, och att därigenom rätt kunna utstaka skillnaden mellan folk och fä".

Samme Linné var ju den förste som var djärv nog att i sin taxonomi föra människan till ordningen apdjur, och han konstaterade: "sanningen att säga, som naturalhistoriker har jag enligt vetenskapliga principer hittills inte funnit någon karaktär genom vilken människan kan skiljas från apan".

Min recension av "Gränsvarelser" finns här.

Johan

Glad midsommar!

På tur med litteraturen

Rundan? Närapå. "The Rialto (Grand Canal)" av John Singer Sargent 1909

Litteraturklubben Stanza kastade loss i sin sommarkostym och bjöd på uppläsningar med Linn Hansén, Martin Glaz Serup och Stewe Claeson på den klassiska kanalbåten Rundan. Poesi och Malmösightseeing på samma gång - faktiskt en jättehärlig idé. Industrilandskap och parkidyll och paddlare passerar medan författarna duckar för broarna och man känner sig som en storögd turist i sin egen stad.

Ann