I hängmattan... eller inte

Att läsa på stranden är varmt. Éduard Manet, "Sur la plage", 1873

Puh, i denna hetta orkar man ju inte med annat än hängmatteböcker. Fast hängmatta och hängmatta... Som en kollega konstaterade är det ju inte bara en fruktansvärt utsliten utan också missvisande metafor. Vem äger egentligen en hängmatta? Och de som nu råkar göra det, ligger de verkligen och läser i den?

Nej, börjar det inte bli dags att komma på något nytt? Hammock kanske? En perfekt roman till slö hammockläsning? Har folk hammockar nuförtiden? När jag var liten var jag avundsjuk på de som hade en hammock att gunga i i trädgården - fast de gnisslade och ofta kändes lite småfuktiga och var allmänt otympliga. Nu känner jag ju i princip ingen som överhuvudtaget har en trädgård att placera sin hammock i.

Det rimligaste är väl att folk läser sina deckare eller vad det nu kan vara i solstolen. Eller kanske till och med på strandhandduken.

Själv läser jag sommartid helst under ett parasoll. Om jag nu hade haft ett parasoll, vill säga, och en gård man kunde placera det på.

Ann

Sedan kan man ju ha en sådan här läsplats också... P S Krøyer, "I haven. Marie i liggestol", 1893.