Europa och tjuren
EU:s förhållande till demokratin kan påminna om Rysslands. Snarare än om verkligt folkstyre handlar valen om att ge legitimitet åt en i grunden odemokratisk maktordning. Folket ses som en oberäknelig kraft som först som sist måste kontrolleras; ett irriterande hinder på den utstakade vägen till framtiden.
Så varför ge legitimitet åt denna koloss på designade stål- och glasfötter, denna ordning som förenar en institutionaliserad nyliberalism med en bysantinsk byråkrati, som döljer postkoloniala maktambitioner bakom fraser om fred och frihet, som slår sig på bröstet över sin humanism bakom allt mer svårforcerade och ibland dödliga murar, som kidnappat den europeiska identiteten och det västerländska kulturarvet (så att man inte längre kan lyssna på Beethovens nia utan att få Silvio Berlusconis fala nuna på näthinnan), som bygger tomt ekande kristallpalats åt den moderna socioekonomiska eliten?
Jo, av den enkla anledningen att folkets passivitet, den i byxfickan hårt knutna näven, sofflockets till intet förpliktande protest, aldrig utgjort och aldrig kommer att utgöra något som helst problem för makten. Därför ska jag också masa mig till valurnan på söndag och på bästa sätt utnyttja den skärv av demokrati som Unionen nådefullt försett mig med.
Johan
Det var bra, tycker att du borde skriva om djurrätt och politik varje dag (fast lämna helst feminismen därhän).
SvaraRadera/Lantlollan