”världen flyr på fjärilvingar”

Vandrarna

Vackert väder, låt oss vandra,
du och jag och inga andra,
vi tar vägen
längs med bäcken,
in i vida videsnåren,
och i kväll, med trötta
fötter,
vilar vi inunder kvistar,
syrsor spelar, drömmar
viskar,
världen flyr på fjärilvingar.

Ur Sándor Weöres, ”Det högre ljuset”, översättning Ove Berglund (Brända Böcker Förlag)

Jag hade egentligen tänkt publicera en helt annan dikt av den ungerske poeten Sándor Weöres än den här lilla idyllen, men det blev helt enkelt bara för dystert en sådan här strålande sommardag.
(Eller hur? Men fint i alla fall:

Någon gång, ifrån en evig värld, kan ges
en liten föraning, en flyktig glädje,
men vet vi: är det saga eller verklighet?
Förmår vi binda solens strålar
till en kärve?

Lättare att inte vara. Och hur skrämd
av friheten är inte
den som svängs
av vingarna i dödens väderkvarn!

Ur ”Lättare att inte vara”)

Att ett urval av Weöres dikter - enligt översättaren av många ansedd som sitt lands största poet - nu finns i en fin liten bok på svenska får man förstås, som vanligt, tacka ett småförlag för. (Bonniers gav ut ett samling 1973, ”Tystnadens torn”) En liten anmälan finns här.

Ann