Ur den sekellånga glömskan

Frida Stéenhoff - introducerade feminismen i Sverige

Böcker om kvinnliga författare från sekelskiftet - ja tack! Så länge inte akademiskan är för snårig bara. Kristin Järvstads studie "Den kluvna kvinnligheten", anmäld här, är en översikt över en drös mer eller mindre bortglömda författarinnor, en bok av det slag som får en att vilja springa ned i bibliotekets magasin och dra fram dammiga volymer ur den sekellånga glömskan.

Jag skulle gärna läsa Marika Stiernstedts "Det röda inslaget" (1907) eller Anna Brantings dekadensdoftande "Valerie" För att inte tala om Tyra Kleens konstnärsroman "Lek. Från Roms bohêmevärld" (1900). Kleen använde den fina pseudonymen Isis (precis som en viss fyrbent hushållsmedlem...) och var dessutom själv konstnär.

Tyra Kleen: La force (1907)

Ur feministisk synpunkt (och en massa andra synpunkter för den delen!) kan man vaska fram hur många guldkorn till citat som helst.

Till exempel Elisabeth Kuylenstierna-Wenster om äktenskapet i "Borgmästarinnan" (1909):

"Hon var - hvad de flesta andra fruar blefvo med tiden - en del af hans vanor. Han visste inte af, att han försummade henne, ty han glömde aldrig matkyssen med dess skafferiodör, ställde fram stol åt henne, höll kappan, frågade hvar morgon, hur hon mådde och klappade hvar kväll till godnatt när de lagt sig i den svala, eleganta sängkammaren."

Eller Ulla Bjernes debut "Mitt andra jag" (1916), om en kvinnlig vagabond:

"Solen, friheten, något att äta och dricka och landsvägen ständigt framför sig - vore inte det den enklaste lösningen på alltsammans? Om jag vore man, skulle jag betingat acceptera den formen av liv... Men som kvinna är det omöjligt. Jag kan inte trava orden runt med en knölpåk i handen och min packning i byxfickorna - hur mycket lust jag än har därtill."

Ann