Europas omodernaste diktator

Jag läser Pjotr Filippovitj Jakubovitjs "I de utstöttas värld", en tegelsten som i enlighet med gravitationslagen hamnat underst i årets bokhög, och kommer på sidan 662 till följande stycke:

Och för varje dag som gick fortskred förfallet i fängelset. Uppsyningsmännen såg genom fingrarna med kortspelet, som nu pågick i alla vrår, och man satte inte ens ut vakter. Den rödnäste ekonomiföreståndaren genomförde i köket en veritabel revolution och förklarade att nu var det tillåtet med personlig förbättring av maten, och att tobak, te och socker kunde köpas hos honom i de kvantiteter som önskades. Triumferande och skinande som en sol öppnade 'den läspande jäveln' i köket ett stånd. Den gemensamma maten förvandlades mycket snart till slask, som ingen ville ta i sin mun; de sjuka började bokstavligen svälta, då de varken fick bröd eller mjölk. Därför försvann snart den allmänna feststämningen, och många som förstått att de bytt bort sig började högt uttrycka sig väl om den gamla 'regimen' och beklaga Den sexögdes snara försvinnande.

En satirisk allegori över Rysslands förvandling från sovjetiskt mönsterfängelse till rövarkapitalistiskt näste med sjunkande medellivslängd och en svårt auktoritetstörstande befolkning? Nej, en halvdokumentär skildring av livet i en tsarrysk straffarbetsinrättning, skriven på 1890-talet. Den sexögde är den skräckinjagande och allseende  fängelseföreståndaren, som till slut tvingas bort av guvernören. Att han återvänt till sin post åtskilliga gånger sedan dess, också idag, vet alla som ser på tevenyheterna. Europas sista diktator kallar optimisterna Lukasjenko. Europas omodernaste diktator är kanske en bättre benämning. Och på Stalins grav vid Kremlmuren lägger de gammaltroende fyratusen nejlikor på deras hjältes 131-årsdag...

Johan