Prototypen för framtidens politiker

En manschauvinistisk trixare misstänkt för maffiakontakter. I Sverige skulle modellen knappast vara gångbar på den politiska marknaden. Hur kommer det sig att den går hem på andra sidan Alperna? Italienkorrespondenten Kristina Kappelin försöker besvara frågan i "Berlusconi – italienaren".

Hennes svar är lika motsägelsefullt som verkligheten. Å ena sidan framställs Berlusconi som den typiske italienaren, därav titeln, och hans land som en eftersläntrare i det globala racet. Misstro mot samhället har gjort italienarna till cyniker som inte väntar sig något annat än att en politiker ska sko sig själv. En reaktionär kyrka och förlegade könsroller utgör ytterligare hämskor på utvecklingen.

”Italien kan inte fortsätta flanera när resten av världen går med raska steg”, skriver Kappelin med lika delar frustration och utvecklingsoptimism. Fast vart går resten av världen? Kanske mot den auktoritära form av kapitalism och massmediala populism vars själva sinnebild är Silvio Berlusconi. Här har vi den andra sidan av saken. Mediedomptören Berlusconi är en politiker som till fullo förstår att utnyttja den moderna världens möjligheter.

Kappelins bok fungerar som en hygglig introduktion till sitt ämne. Hon beskriver ledarens rättstvister, intressekonflikter, maktmanipulationer, diplomatiska grodor, kvinno- eller snarare flickaffärer. Hans megalomana gester framträder i all deras uppblåsta ömklighet utan att det hårda ansiktet bakom clownmasken sticks undan.

Alldeles oavsett hur Berlusconis politiska framtid ser ut kommer han som fenomen att vara aktuell länge än. Ja, även om originalet snart är redo för skroten kan den plastikopererade mediemogulen utan ideologisk kompass mycket väl utgöra prototypen för framtidens politiker.

(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
 
Johan