Klagans vidsträckta landskap

Men vidare måste den döde, och den äldre Klagan

för honom under tystnad ner i dalens klyfta,

där den skimrar i månskenet:

glädjens källa. I vördnad

benämner hon den, säger: - Hos mänskorna 

är den en bärande ström. - 

Stående vid bergets fot.

Och där omfamnar hon honom, gråtande. 

Ensam går han dit bort, in bland ursorgens berg.

Och inte ens hans steg ekar ur det klanglösa ödet.  

Här skriver jag om Camilla Hammarströms nyöversättning av Rainer Maria Rilkes Duinoelegier.

Ann