På titeln låter det som om det var fråga om den mest hårdhudade språkmaterialism. Det är det inte. Snarare än ordmaterial handlar det om livets råmaterial, de små vardagliga byggstenar av känslor och intryck, relationer och sårigheter som präglar vår tillvaro. I själva verket är ”Material” en finstämd och melankolisk berättelse som geografiskt rör sig mellan Sverige och Ryssland och tidsmässigt spänner över nästan hela förra decenniet, som låter samtidens politiska händelser bilda en oroligt flimrande bakgrund och poetens egen ryska släkthistoria vara en skälvande nerv.
Här recenserar jag sentomsider Marie Silkebergs Material.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar