Den fordrande kampen

Efter ett tag ser jag upp från boken och undrar vad som egentligen är så märkvärdigt med det här. För märkvärdigt är det. En hel del har det med blicken att göra, både den som riktas utåt och inåt. Knausgårds blick är rannsakande, kompromisslös, detaljskarp.  Snarare än om minnesbilder är det fråga om rekonstruktioner av närvarande ögonblick, fångade av ett ständigt reflekterande medvetande som tar in varje intryck, om det så bara är upplevelsen av att stå på en tunnelbaneperrong och vänta på ett tåg. Så anas något – kalla det djup, kalla det naket liv – under händelsernas ytskikt.

Läs resten av min recension av Karl Ove Knausgårds Min kamp 2 här.


Johan