Stjärnglans i Ljusets kalender

Paul Auster på Malmö Stadsbibliotek. Vi kommer en timme innan det börjar, för att försäkra oss om bra sittplatser. Vi får vara glada att vi får ståplats. I högtalarna ropar de ut att lokalen, den rymliga salen i Ljusets kalender, är fullsatt. Det är fyrtio minuter kvar tills det ska börja. Vi lyckas roffa åt oss några lösa stolar på tredje våningen och mot reglementet bära ner dem, tråckla dem genom trängseln och med en pust sätta oss ner.

Paul Auster säger att alla traumatiska händelser är i presens. Han säger att han för sin mentala hälsas skull slutat läsa recensioner. Han säger att skrivandet, ett viktigt tema i hans böcker, för hans karaktärer inte handlar om helande, snarare om tvång. Böckernas struktur finner han efter hand medan han skriver. Det är historien som ger formen, inte tvärtom. Han säger att det är svårt att förklara elfte september för någon som inte är från New York. Det var som en familjetragedi, men efter ett par, tre år var allt som vanligt igen. Han förstår att folk ville fira Usama bin Ladins död, men själv kände han inte för att hoppa upp och ner. Han säger att ingen i USA bryr sig om vad en författare tycker om politik.

Intervjuaren skulle vilja lyssna till Paul Austers och Siri Hustvedts spännande middagskonversationer. Paul Auster säger att också de pratar om räkningar och sopor.

Efteråt är det boksignering på löpande band. Kön ringlar timslång genom lokalen.

Johan