Det är fullsatt, men på ett långt mer stillsamt sätt än när Paul Auster kom på besök. Litterära celebriteter börjar bli vardagsmat på Malmö Stadsbibliotek. Så är ju Amos Oz bara en nobelpriskandidat i mängden.
Det första han gör när han slagit sig ned på podiet är att värja sig mot allegoriska läsningar. Vad han tycker om Mellanösternpolitik skriver han i klartext i sina artiklar. I romanerna vill han skildra allmänmänskliga villkor. Också på sluttningen av en vulkan pågår vardagsliv.
Hebreiskan ser han som ett vulkaniskt språk, ett språk i utveckling, ett språk på vilket man kan ta sig friheter, som elisabetansk engelska. Det innebär att hans böcker från 60-talet redan är lätt arkaiska. Någon nationell chauvinist är han inte, men han erkänner utan omsvep att han är språkchauvinist.
Efteråt är det publikfrågor. En man föreslår att den sista berättelsen i senaste boken, en berättelse som utspelar sig i ett träsk, ska tolkas som en allegori över Israels framtid. Oz säger att han inte vet något om framtiden. Det är svårt att vara profet i profeternas land.
Och så Mellanösternfrågan. Oz tror att en tvåstatslösning blir som en amputation för både israeler och palestinier. Patienten är redo för operationen, men läkarna är ynkryggar.
En kvinna vill veta hur hans arbetsdag ser ut. Ja, en bra dag skriver han ett par stycken, en dålig dag skriver han inte något alls, en riktigt dålig dag förstör han vad han tidigare skrivit. Men som en affärsinnehavare som sitter och väntar på kunder gör han sitt jobb också när ingen kommer.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar