![]() |
| Katsushika Hokusai, Domherre och körsbärsträd, 1834 |
söndag 26 februari 2012
Från den syriska vintern
En arabisk rymdfarareHär skriver jag om Trampa på mitt hjärta, en urvalsvolym med den syriske poeten Muhammad al-Maghuts dikter.
Vetenskapsmän och tekniker!
Ge mig en biljett till himlen
jag är ett sändebud från mitt sorgsna land
utsänd av de föräldralösa, åldringarna och barnen
ge mig en fribiljett till himlen
jag har inga pengar
bara tårar
Finns det ingen plats?
Låt mig då sitta längst bak i farkosten
på taket
jag är ju från landsbygden
och van vid sådant
Jag ska inte skada en enda stjärna
inte göra ett moln illa
jag vill bara komma
till himlen fortast möjligt
lägga en piska i Guds hand
så att han eggar oss till uppror
Muhammad al-Maghut (1934-2006), översättning Bo Holmberg och Cecilia Persson
Ann
Etiketter:
Poesi,
Recenserat
fredag 24 februari 2012
Folkresning i den uppdaterade versionen
När vi just börjat vänja oss vid att nationers öden avgörs i slutna rum kom den arabiska våren och placerade politiken där den hör hemma: på torget. Folket harklade sig, rätade på ryggen och höjde sin röst, och plötsligt var revolution inte längre ett ord ur historieboken och demokrati åter ett levande begrepp: skimrande, pockande, uppkäftigt.
En av alla röster i den oppositionella talkören tillhörde Wael Ghonim, en på många sätt typisk representant för en framväxande ung arabisk medelklass, mer förtrogen med tweets och statusuppdateringar på internet än med politiska pamfletter och dissidentmanifest. I hemlighet administrerade han en Facebooksida som blev en av den egyptiska revolutionens virtuella knutpunkter.
Historien om hans korta verksamhet som upprorsmakare – inklusive elva dagar som politisk fånge i säkerhetspolisens våld – berättar han själv i Revolution 2.0. Titeln antyder att det här inte handlar om några proletära massor i någon mossig kamp emot kvalen utan om en folkresning i den uppdaterade versionen. Här finns ingen revolutionsledare som eldar allmänheten från talartribunen, men väl en viss anonym administratör av en Facebooksida.
”En rad journalister försökte porträttera mig som revolutionens mästare”, skriver Ghonim och värjer sig mot beskrivningen, men lyckas ändå inte frigöra sig från den. Faktum är att hans bok är en minst sagt jagcentrerad historia som framhäver snarare än nedtonar hans egen roll i händelseförloppet. Det här är den sortens bok, tänker jag, som offentliga personer ger ut mitt i karriären, när vägval ska förklaras och opinioner vinnas.
Ändå har Revolution 2.0 sitt värde, genom att ge en subjektiv skildring av den egyptiska folkresningen. Lägger man den intill andra redogörelser kan de sammantagna ge en fylligare bild av det befriande politiska jordskred som för ett år sedan skakade världen.
Johan
onsdag 22 februari 2012
Kritiken - ett nöjesfält?
"De konkurrensutsatta kritikerna måste profilera sig för att märkas, vilket ofta sker genom känslornas snabbväg. Det tenderar att göra kritiken subjektiv och jagcentrerad. Om det för något decennium sen räckte med att bli berörd i en recension mobiliseras numera inte sällan tårar eller en palett av affekter eller symptom. En kritiker kan profilera sig som coolast i rökrutan med ett slängigt språk, hippt ordval eller intima anekdoter från sin vardag. Influenserna från kvällstidningarnas spektakulära estetik blir påtaglig.Sammantaget blir det litterära offentliga klimatet fragmentiserat, egocentrerat och infantiliserat eftersom det som barnet på nöjesfältet styrs av en lustprincip med kort tålamod. "
Så skriver Eva Ström i dagens Sydsvenskan om situationen för samtidens litteraturkritk och önskar sig en tillnyktring: "Tänk om vi skulle återupptäcka den litterära texten igen." Om den kritikfestival som går av stapeln i Köpenhamn och Malmö med början idag blir ett nöjesfält återstår att se. Här kan man läsa mer om den och hitta ett schema.
Ann
tisdag 21 februari 2012
Nutidens larmande marknad (kulturvänstern anno 1795)
Friedrich Schiller"Ty konsten är en frihetens dotter; den vill hämta sina lagar från en andlig nödvändighet, inte från materiens tvång. Men nu härskar de materiella behoven och böjer ner en sjunken mänsklighet under tyranniets ok. Nyttan är tidens stora idol som alla krafter slavar för och alla talanger tvingas hylla. På denna grovskaliga våg har konstens andliga kvaliteter ingen vikt och berövad all uppmuntran försvinner den från nutidens larmande marknad."
måndag 20 februari 2012
fredag 17 februari 2012
Poesi i plastpärm
I dystra stunder tänker jag att poesins framtid ser ut exakt som omslaget till Jörgen Gassilewskis nya bok, vars vindlande titel jag för enkelhetens skull förkortar till pärla barbie klistermärke. Med spiralrygg och plastpärmar i kollegieblocksformat liknar den ett byråkratiskt kompendium, ett påkostat stencilhäfte gjort för att en fåtalig skara ska rynka sina akademiska pannor och producera papers om konceptets kontextuella transformationer och diskursiva destabilisering. Det är väl sådant man kallar kongenial formgivning.
Ann
onsdag 15 februari 2012
Livsälskare, svartmålare
![]() |
| Mars, 2011 |
- Egentligen vill jag ju måla livet!
Men vad som fyller Malmö Konsthall är "död, förintelse, förvittring". Det konstaterar Gerhard Nordström själv när han han berättar om sin stora utställning, som ackompanjeras av ett mindre rum med Goyas krigsetsningar. För det går inte att skildra livet utan att också skildra dess motpart
-Liv och död har varit temat för mitt måleri de senaste 40 åren.
Då, sommaren 1970, var det massakern i Song My som mentalt invaderade den svenska sommaridyllen. Nu är det rotvältor i Ystads sandskog som står för motivet. Däremellan har han bland annat funnit inspiration i Pompeji, ett antikt katastrofområde som för en nutida betraktare kan leda tankarna till vår tids miljö- och kärnvapenhot. Själv har han upplevt tiden "före bomben" - ja, född 1925 var han redan en talangfull målare vid Andra världskrigets slut - och växte upp i en värld där den totala utplåningen inte var ett tänkbart scenario.
Hoppet sätter Nordström till naturen, till jorden, vattnet, grönskan. Redan som barn målade han den skånska myllan med brun och svart krita. Hans mor fick honom att se att den innehöll också andra färger, att det fanns lila i det svarta.
Och en rotvälta är inte bara förruttnelse, för på den välta roten spirar nya friska skott.
Ann och Johan
![]() |
| Badhus i Pompeji, 1975 |
| Traktorspår, 1986 |
Romantisk irrfärd i existensen
Mer om Heinrich von Kleist och hans pjäser kan man läsa här.Att dö ung kan för en författare vara en genväg till odödlighet, men det kan också innebära att litteraturen ständigt kommer att läsas i ljuset av det korta livet. Ett dramatiskt öde är frestande att använda som ett slags facit, desto mer så om det inkluderar pistolkulor.När Heinrich von Kleist 1811 fullbordade sin självmordspakt med Henriette Vogel genom att först skjuta sina ”dödsväninna” i bröstet och sedan sticka in pistolen i sin egen mun, såg han till att skapa en kult omkring sig. Och att kasta en tragisk skugga över sina verk som är svår att komma undan. ”Odödlighet nu är du min till fullo!” står det inristat på gravstenen vid Wannsee, ett citat från pjäsen ”Prinsen av Homburg”.
Ann
måndag 13 februari 2012
Att använda sin tid
Henry David Thoreau, ur Att leva utan principer”Jag vill påstå, att en människa kan vara mycket flitig utan att använda sin tid väl”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



