Rapport från kritikfabriken

Hårda arbetsvillkor.

Mary Cassatt, "Young Woman Reading"

- Går det att leva på det?

Det är oftast det första folk frågar när man berättar att man frilansar som litteraturkritiker. En förnuftig människa svarar förstås nej på den frågan. Det är också något som brukar slås fast när kritikens villkor diskuteras. Som i 00-tals dubbelnummer om kritik, där till exempel John Swedenmark konstaterar: "Det är numera omöjligt att som frilanskritiker göra ett bra jobb och leva på det..."

Möjligtvis tillhör jag inte de förnuftigas skara, i alla fall har jag under merparten av min tid som litteraturkritiker, fram till att jag hamnade på redaktion, haft det som enda försörjningskälla. Må vara att framgången i detta till en inte obetydlig del kan förklaras med en låg hyra.

Det är sällan kritiken diskuteras utan att skribenternas ekonomiska villkor tas upp - och det är en ganska självklar sak. Naturligtvis är det svårt att producera en genomarbetad, välformulerad, påläst artikel om man bara har någon dag på sig - och framförallt att göra det gång på gång på gång, vilket krävs om recenserandet är ens enda brödföda. 3 böcker i veckan har jag ansett vara det nödvändiga tempot för att skrapa ihop till en något så när anständig låginkomstlön. Visst kan det kännas som en löpande-band-verksamhet ibland... (Som tröst till alla frilansare därute kan jag bara konstatera att det på redaktion finns ännu mindre tid till att putsa på sina texter. Men man har i alla fall ett par timmars fritid på kvällen...)

Och inte har det blivit lättare under de år jag har frilansat, även om åtstramningarna som ständigt tycks hänga i luften kanske inte drabbat mig direkt personligen, förutom något arvode som inte höjts en krona sedan jag började skriva 2000.

Fast nu var det inte meningen att jag skulle bli så här pessimistisk, egentligen skulle jag ju bara publicera en länk till min krönika här, där jag tar upp 00-tal och Andreas Åbergs bok "Den vältempererade kritiken" som kom i samma veva som numret.

Det får bli ett citat för att lätta upp det hela och inge lite hopp, håll till godo med ett stycke Horace Engdahl: "Kritiken ger ingen säker kunskap om de litterära verken. Den ger någonting annat, som är lika värdefullt, nämligen vakenhet, beredskapen att tänka nytt. Den motverkar snabba och definitiva slutsatser hos läsaren. Jag tycker att kritikern har fel, men jag blir i alla fall tvungen att fundera, och en rest av osäkerhet dröjer kvar även när jag kommit till min egen uppfattning."

Ann