På jakt efter 2010-talet bänkar vi oss i den nybyggda biosalongen på Entré, med 3D-glasögonen på näsan. Alltför länge har vi dröjt kvar i sepiatonernas nostalgiska halvdunkel. Nu är det hög tid att träda in i det nya decenniet med all den high-tech det kan erbjuda, även om filmen vi ska se, Avatar, hann få premiär i det förra. Framtiden är förstås digital och full av specialeffekter på höjden, bredden och djupet. Eller består den kanske snarare av tillbaka till naturen-budskap, blå varelser med vassa hörntänder, svans och en nära relation till ekosystemets energier?
Det gäller att sätta på sig de mörka plastglasögonen i god tid, så man hinner fnissa färdigt innan reklamen tar slut. Att en hel biosalong sitter med solglasögon på ser obeskrivligt fånigt ut, men som tur var glömmer man bort dem efter en stund. Eller rättare sagt så snart filmduken tänjs ut till tre dimensioner, för den här gången fungerar faktiskt 3D-tekniken. Det är inte utan att man själv känner sig lite grann som filmens avatar, en bristfällig människa som med teknikens hjälp mentalt tar boning i en perfekt kropp.
Historien om den f.d. marinkårssoldaten som deltar i kolonisationen av den paradisiska planeten Pandora, infiltrerar en stam av urinvånare, förälskar sig i hövdingens kavata dotter och byter sida, rymmer ett antiimperialistiskt budskap som är överraskande kompromisslöst för att komma från Hollywood. Det handlar inte om försoning utan om att få bort varje förbannad inkräktare, helst med en pil i hjärtat, och inkräktarna det är vi, de förtappade jordvarelserna i västerländsk skepnad: giriga, materialistiska, okänsliga och våldsbenägna. Den ärrade amerikanske krigsbussen är här en ren skräckfigur, en Saurons och Darth Vaders like.
Som i så många science-fiction och fantasyhistorier finns i Avatar, jämte underhållande action och svindlande scenerier, en kvasireligiös föreställning om Den Utvalde Ledaren. Här kopplas den samman med en rousseansk romantisering av den ädla vilden och en newage-influerad syn på naturen som en levande varelse. Ja, ekosystemet är ett självmedvetet nätverk, en supervarelse som kan svara på dina böner.
Lite paradoxalt är det allt, att den mest påkostade och högteknologiska filmen i historien predikar ett budskap om teknikens och civilisationens bankrutt. Släng 3D-glasögonen på sophögen, tycks den säga, sätt på dig ett höftskynke och ta din tillflykt till närmsta regnskog.
Det gäller att sätta på sig de mörka plastglasögonen i god tid, så man hinner fnissa färdigt innan reklamen tar slut. Att en hel biosalong sitter med solglasögon på ser obeskrivligt fånigt ut, men som tur var glömmer man bort dem efter en stund. Eller rättare sagt så snart filmduken tänjs ut till tre dimensioner, för den här gången fungerar faktiskt 3D-tekniken. Det är inte utan att man själv känner sig lite grann som filmens avatar, en bristfällig människa som med teknikens hjälp mentalt tar boning i en perfekt kropp.
Historien om den f.d. marinkårssoldaten som deltar i kolonisationen av den paradisiska planeten Pandora, infiltrerar en stam av urinvånare, förälskar sig i hövdingens kavata dotter och byter sida, rymmer ett antiimperialistiskt budskap som är överraskande kompromisslöst för att komma från Hollywood. Det handlar inte om försoning utan om att få bort varje förbannad inkräktare, helst med en pil i hjärtat, och inkräktarna det är vi, de förtappade jordvarelserna i västerländsk skepnad: giriga, materialistiska, okänsliga och våldsbenägna. Den ärrade amerikanske krigsbussen är här en ren skräckfigur, en Saurons och Darth Vaders like.
Som i så många science-fiction och fantasyhistorier finns i Avatar, jämte underhållande action och svindlande scenerier, en kvasireligiös föreställning om Den Utvalde Ledaren. Här kopplas den samman med en rousseansk romantisering av den ädla vilden och en newage-influerad syn på naturen som en levande varelse. Ja, ekosystemet är ett självmedvetet nätverk, en supervarelse som kan svara på dina böner.
Lite paradoxalt är det allt, att den mest påkostade och högteknologiska filmen i historien predikar ett budskap om teknikens och civilisationens bankrutt. Släng 3D-glasögonen på sophögen, tycks den säga, sätt på dig ett höftskynke och ta din tillflykt till närmsta regnskog.
Johan och Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar