En roman utan huvudperson som gestaltar den personliga identitetens instabila karaktär i ljuset av modern kommunikationsteknik. Det låter tungt, för att inte säga ansträngt, särskilt om man lägger till en metalitterär dimension. Men faktum är att Daniel Kehlmann i "Berömmelse" är minst lika underfundigt underhållande som i sin så roande genombrottsroman, den vetenskapshistoriska pikaresken "Världens mått".
I en serie berättelser som griper tag i varandra med fyndiga korrespondenser och kausala samband tematiserar Kehlmann med säker hand och satirisk udd villkoren för mänskligt liv – och inte minst dubbelliv – i den ständigt uppkopplade globala värld som vi alla är mer eller mindre insnärjda i.
Här finns den gogolskt grå datateknikern som till följd av en förväxling av mobilnummer tas för en omsvärmad actionskådespelare. Den omsvärmade actionskådespelaren som för att få en stunds andrum från kändisskapet uppträder som sin egen look-alike. Den cancersjuka kvinnan som på väg till en schweizisk dödshjälpsklinik bönfaller författaren att ändra berättelsens gång. Den chattande stalkern, den otrogne helgpendlaren och floskulöse författaren till andliga självhjälpsböcker i olika stadier av klyvnad och självalienation.
Kehlmann tar oss med till de fiktiva rum som öppnas av litteraturen och den moderna tekniken. Det handlar om den flytande identitetens lustfyllda och ångestframkallande frihet, men också om skräcken för att bli urkopplad, bortglömd, förpassad till den svarta displayens ingenmansland.
Som läsare känner man hur personlighetsbegreppet gungar till under ens fötter, och gläds åt att en roman kan vara så på samma gång högbrynt och humoristisk, tillgänglig och tankeväckande.
I en serie berättelser som griper tag i varandra med fyndiga korrespondenser och kausala samband tematiserar Kehlmann med säker hand och satirisk udd villkoren för mänskligt liv – och inte minst dubbelliv – i den ständigt uppkopplade globala värld som vi alla är mer eller mindre insnärjda i.
Här finns den gogolskt grå datateknikern som till följd av en förväxling av mobilnummer tas för en omsvärmad actionskådespelare. Den omsvärmade actionskådespelaren som för att få en stunds andrum från kändisskapet uppträder som sin egen look-alike. Den cancersjuka kvinnan som på väg till en schweizisk dödshjälpsklinik bönfaller författaren att ändra berättelsens gång. Den chattande stalkern, den otrogne helgpendlaren och floskulöse författaren till andliga självhjälpsböcker i olika stadier av klyvnad och självalienation.
Kehlmann tar oss med till de fiktiva rum som öppnas av litteraturen och den moderna tekniken. Det handlar om den flytande identitetens lustfyllda och ångestframkallande frihet, men också om skräcken för att bli urkopplad, bortglömd, förpassad till den svarta displayens ingenmansland.
Som läsare känner man hur personlighetsbegreppet gungar till under ens fötter, och gläds åt att en roman kan vara så på samma gång högbrynt och humoristisk, tillgänglig och tankeväckande.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar