Stora Syrakusa, du den krigsomvärvde Ares' domän

Vattnet är främst, och glimmande

som eld i natten

skiner guldet klarast

bland stormannens skatter,

men längtar du, mitt hjärta

att sjunga om tävlingskamper,

spana då inte

i öde rymd efter stjärnor

strålande mer hett än solen

och må ingen lovprisa idrottsspel

mer bländande än Olympias

där den mångstämmiga hymnen föds

som bemäktigar sig skalders sinnen

och brusar, hyllande Zeus, när de kommer

till Hierons lyckliga och gästfria härd,

han som för rättrådighetens

spira på det fårrika Sicilien,

och från de högsta grenarna plockar

förtjänstens mognade frukter,

smyckande sig med musernas

yppersta gåvor, de sånger

vi män ofta lekfullt stämmer upp

vid hans frikostiga bord.

475-6 vistades Pindaros på Sicilien, inbjuden av envåldshärskaren Hieron I från Syrakusa, såväl mecenat för konstnärer och diktare som ägare av segerrika kappkörningshästar. Hierons framgångar på banorna inspirerade Pindaros till flera oden, en av dem det första olympiska odet som utdraget ovan hämtats från.

Hierons bror Gelon lät uppföra ett tempel till Athena, vars mäktiga pelare ännu står att betrakta, inbyggda i domkyrkan.

Också tyrannens svåger Chromios, militär och mäktig man med palats på Ortygia, Syrakusas gamla stan numera, förärades ett par oden av Pindaros. Det första av dem, Nemea 1, blir även en hyllning till staden:

Heliga plats där Alfeios
andades ut, o Ortygia,
skott på det berömda Syrakusa,
Artemis' läger
och Delos' syster, en hymn av ljuva ord
strömmar ut från dig för att bringa
stormfotade hästar sin mäktiga hyllning
och hedra den etnaiske Zeus.

Klyvande det Joniska havet med mitt skepp

hade jag då kommit till Arethusas

källa och min etnaiske värd

Arethusa, en av Artemis nymfer, flydde över hela Grekland undan den förälskade flodguden Alfeios. Hon förvandlades av gudinnan till en källa, som ännu finns kvar på Ortygia.

I vår kom Ingvar Björkesons tolkning av de nemeiska och isthmiska odena. Min recension finns att läsa här.

Ann