Social kompetens i all ära, men för en författare kanske autistisk kapacitet är väl så viktig. Förmågan att stänga av omvärlden, också när den snurrar som värst, att gå in i en egen tillvaro och stanna kvar där timme efter timme, omedveten om att tiden går. Karl Ove Knausgård talar på Louisianas litteraturfestival om hur en känsla av meningsförlust i livet kan omskapas till meningsförtätning i litteraturen. Han talar om den ironiska vändningen i att han, som hatar dagens realitytrender och älskar anonymitet, ägnat sex romaner åt att minituöst redogöra för sitt eget privatliv.
Ett antal timmar senare står Günter Grass på samma scen. Det första som slår mig när jag ser honom är hur liten den litterära giganten är, uppflugen på en sittplats av barstolsmodell. Det andra är 83-åringens ännu obrutna vitalitet. Om författarens och medborgarens samhällsansvar och litteraturen som politisk per se talar Grass. Ställningstagandet att vara apolitisk är också det ett politiskt ställningstagande. Vidare om pikareskromanen som förebild, förkärleken för bröderna Grimm, nödvändigheten av att höra en röst som talar och andas i en litterär text.
Knausgårds autistiska kapacitet eller Grass samhällstillvändhet. I båda fallen handlar det till syvende och sist om skönlitteraturens förmåga att spegla ett allmänt tillstånd eller skeende genom en subjektiv lins.
Johan
"Autistisk kapacitet" - välfunnet uttryck för den avstängdhet och egna värld som författaren går in i.
SvaraRaderaKarl Ove Knausgård är en författare som jag bara läst om, inte av. Hur är han att läsa?
Min egen erfarenhet av Knausgård inskränker sig till de tre stycken han läste upp på Louisiana. Och de gav mersmak. I september kommer första delen av hans självcentrerade romansvit på svenska.
SvaraRadera