John Singer Sargent, A siesta, 1907"Hösten gör sig påmind" står det på SMHI:s hemsida och det låter som en dom. Nog för att jag gillar hösten, ja, mer än så. Skulle jag utnämna en favoritmånad blir det nog september - och det handlar inte om att jag fyller år då. Sånt är ju hur som helst inte lika roligt nuförtiden.
Men hur mycket jag än uppskattar hösten är det något vemodigt med den där känslan som kommer över en i augusti. Plötsligt dukar man fram maten och märker att det håller på att skymma. Plötsligt undrar man vad man skulle med alla ljusa kläder till. Plötsligt slås man av tanken på allt man inte hunnit göra medan vädret var fint, gräset grönt och vattnet ljummet.
Jag inser att jag, som vanligt, nästan inte badat alls i sommar, värmeböljan till trots, och åker närmast i panik ut till Falsterbo en eftermiddag. Molnen är grå, vinden kyler, stranden är nästan öde. Men sådan badkruka jag är tar jag mig ändå ett dopp. Det är en sådan sak som måste göras.
Allt annat som inte hunnits med i sommar. Inte har jag grillat på Ribban till solnedgången. Inte har jag använt alla mina sommarklänningar. Inte har jag lagat alla de där lätta salladerna och sopporna. Inte har jag tagit den perfekta sommardrinken på den trevliga uteserveringen (eller jo, det har jag faktiskt, men utomlands). Inte har jag blivit brun på benen. Inte har jag plockat hjortron. Inte har jag lyckats skaffa mig en balkong. Inte har jag åkt till Haväng. Inte har jag haft tillräckligt lång semester och inte har jag jobbat tillräckligt mycket.
Nog för att jag gjort mycket annat och under alla förhållanden haft en bra sommar. Men när nu lågtrycken sveper in och regnskurarna står på kö får väl infriandet av resterande drömmar om sommaridyllen anstå till nästa år.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar