ensamheten
vem ropar?
rösten
som du inte kände igen
genom åren
och som gömmer sig långt
bakom alla speglar
vem ropar?
marken du går på
knastret på grusgången
utmattningen
och dina avgnagda ben
med orestes skugga i mängden
aldrig densamma
bara himlen är densamma
och luften som besöker dig
i varje andetag
vem ropar?
ensamheten
En recension av Anders Olssons nya diktsamling "men så oändligt lätt att svara dig" hittar man här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar