I antologin Kris tar
fyra sydeuropeiska författare grepp på spöket. Vad som förenar de sinsemellan
olikartade essäerna är en vägran att diskutera på det krisande systemets egna premisser.
I stället för analyser av kreditvärderingar och marknadsjusteringar får vi
texter som är filosofiska, personliga, radikala, litterära, associativa.
Italienske Giorgio
Vasta frammanar i en läsvärd essä såväl renässanskonstnären Masaccio som
stumfilmens fasadklättrare Harold Lloyd i ett försök att förstå tidens
mutationer. Vad han har att säga om förstummelsens strategier och förödmjukelsens
avklädning borde begrundas av var och en som vill begripa den atmosfär som fått
främlingsfientlighet och fundamentalism att växa.
Lika angelägen är
spanske Alberto Olmos vänsterkritik mot vänsterns medieanpassade
manifestationer. Aktivism förvandlas i dagens klimat alltför lätt till en
happening för medelklassungdom, givetvis utrustad med den senaste iPhonen.
Samtidigt inlåter sig kapitalet inte i debatt med sina kritiker, och ”så länge
medborgarna konsumerar, vad spelar det då för roll vad de säger”.
Knappast ett överdrivet
upplyftande budskap. Men genom att själva fortsätta argumentera, kritisera och fritt
debattera pekar antologins författare på den sant demokratiska potential som
snarare än ekonomernas elitistiska tjänstemannastyre kan hoppas att betvinga
krisens spöke.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar