Frågor som inte bör besvaras
Till exempel, varför
koagulerar blodet:
varför snörps sårets lilla mun
ihop när luften vidrör det:
varför sipprar vi inte bort
som vatten ur en spräckt vas?
Varför finns vissa väderlekar
som krymper jättar till skuggor:
som förminskar våra rösters prakt
till ekon: våra själar i blomning
till torra frön?
Och varför är det så att de döda
rör sig så luftigt ibland oss,
att de kräver så lite,
att de bara kräver oss?
I deras närvaro blir till och med svaren frågor.
Att Joyce Carol Oates inte bara producerar romaner och noveller i en svindlande takt utan också skriver poesi är en väl bevarad hemlighet - ändå har hon gett ut åtta diktsamlingar. Nu blir hennes poetiska sida kanske lite mer känd, när ett urval dikter kommer ut på ellerströms förlag i översättning av Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén.
Jag bidrar med ett förord och skriver bland annat:
"Läsaren kommer att slås av hur outtröttligt, innerligt och mångfacetterat författaren gestaltar utsatthet, såväl människans existentiella sårbarhet som samhällsvarelsens vanmakt i en värld utan skyddsnät, lägga märke till med vilken sinnlig intensitet hon åskådliggör panik och fruktan, så att man känner pulsen skena iväg och kallsvetten pärlas på huden, fundera över besattheten av natten, sömnen, drömmarna, vare sig det handlar om skräckvisioner eller lyckostunder, upptäcka hur hängivet hon tar parti för barn, flickor, unga kvinnor, hur hon ger liv åt fladdrande hjärtan innanför späda revben, men också är kapabel att träda in under skinnet på vem som helst."
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar