Efteråret

hösten finns; eftersmaken och eftertanken
finns; och enrum finns: änglarna,
änkorna och älgen finns; enskildheterna
finns, erinran, erinrans ljus;
och efterljuset finns, ekträdet och almträdet
finns, och enbärsbusken, enheten, ensamheten
finns, och ejdern och etterspindeln finns,
och ättikan finns, och eftervärlden, eftervärlden

Ur "Alfabet" av Inger Christensen (översättning Sven Christer Swahn)

Nu iklär sig bloggen höstkostym. Det kan vara värt en höstdikt till:

Hösten kommer närmare. Allt sjunker ner i det gula.
Gullris och dahlia. I många månader
var du skiljd från din röst, nu börjar du ljuda
renare och klarare. I moll.
Och detta gula, gula för var dag allt mer
fullt av bin, flugor och minnen
från barndomens trädgårdar i Tartu och Pärnu
som var lika trötta, frodiga och fuktiga
som fulla av samma tystnad
i vilken syrsor spelar på din själs strängar
och den stora nattfjärilen som du hittar
var morgon under brunnslocket
slår mot fönstret var natt
av längtan efter den lampa
i vars sken du sitter och skriver
och tänker att på höstarna förflyktigas alla gränser
och kvar blir sinnesstämningen och färgerna
kvar blir det gula, det gula...

Jaan Kaplinski, ur "Någonstans vid världens kant", översättning Juris Kronbergs och Guntars Godins