"Drömmen ljuder i mig som en gigantisk kopparklocka när jag vill förråda den. Den stryker omkring mig med fladdermusvingar när jag öppnar mina mänskliga ögon och vill leva drömlöst. När jag våldsamt drabbats av mänsklig smärta, när jag frätts sönder av vrede, då vaknar jag upp, jag vaknar alltid upp efter korsfästelsen, och jag fruktar dessa återuppståndelser. SPRICKAN I
VERKLIGHETEN."
Henry Miller undrade förbryllat när han läste första utkastet till Anaïs Nins skönlitterära debut "Incestens hus" om det egentligen var något mer än en brokad, ett vackert språk. Själv återkom hon ständigt till sitt förstlingsverk, som inleds med deklarationen "Allt jag vet ryms i denna bok, skriven utan vittnen, en byggnad utan utsträckning, en stad som hänger i luften".
Den som inte avskräcks av ett djupt dopp i drömmar och metaforer kan läsa lite mer om boken här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar