På den grekiska teatern i Syrakusa uppförde Aischylos, som dog i närliggande Gela, flera av sina stora tragedier. Från den grekiska teatern i Taormina beundrade Goethe den svindlande utsikten. Idag används scenerna på nytt för skådespel och konserter. Så upprättas en konkret länk mellan millenierna. Nackdelen är att platserna därigenom samtidigt har förfulats - ja, till stor del avförtrollats - genom moderna tillbyggnader.
Den grekiska teatern, Syrakusa
Värst är det i Syrakusa, där de antika läktarna nästan helt och hållet gömts under ändamålsenliga träplankor. Fast rätt så illa är det också i Taormina, med plaststolar, en modern scen framför de antika lämningarna och under vårt besök en pågående soundcheck för en rockkonsert. Ruinromantiker och älskare av det sublima göre sig inte besvär.
Den grekiska teatern, Taormina
Jag kommer att tänka på några ord av Marguerite Yourcenar, i hennes kommentarer till "Hadrianus minnen", angående klumpiga restaureringsarbeten i Hadrianus villa: "Inget är ömtåligare än sköna platsers harmoni. Våra tolkningsfantasier lämnar grundtexterna orörda och de överlever våra kommentarer; men allra minsta oförsiktiga restaurering som stenarna utsätts för, minsta asfalterade vägstump som dras över fält där gräset vuxit fritt i århundraden åstadkommer obotlig skada. Skönheten förflyktigas; likaså autenticiteten".
I vissa vinklar ser teatern i Taormina bättre ut.
Tröst finner vi i Syrakusas och Taorminas betydligt oansenligare romerska teatrar. Härifrån har skönheten och autenticiteten inte förflyktigats, och en subtilare länk mellan millenierna upprätthålls.
Syrakusa, den romerska teatern
Bland de romerska ruinerna i Syrakusa växer gräset fritt, säkert sedan århundraden. I Taormina ligger den romerska teatern inklämd bakom en kyrka, och uppenbarar sig som en trolsk hägring i det artificiella nattljuset.
Taormina, den romerska teatern
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar