Naturligtvis är litteratur litteratur i vilken form den än förpackas.
Samtidigt, i en tillvaro där kommersiella budskap hela tiden tävlar om vår uppmärksamhet och krav från alla håll och kanter pockar på, är det nödvändigt att kunna stanna upp, stänga av, fördjupa sig – en avskärmning som en viss okrossbar, sladdlös, strömfri tingest bättre än något annat kan erbjuda.
Att slå upp en bok, en bok med pärmar och pappersdoft, är att kliva in i ett rum och stänga dörren om sig.
Är boken, den som trycks på papper, en utrotningshotad art och överlever litteraturen den epidemi av rastlöshet som breder ut sig i teknikens spår? Jag siar om bokens närstående framtid i en sommaressä som finns att läsa här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar