Den som nämner skrivarskola och likriktning i samma andetag får nog passa sig så att han inte stäms för förtal. I alla fall om det handlar om Fridhem. När eleverna efter första läsåret i vanlig ordning släpper en antologi är det spretigheten som är det dominerande intrycket. Här samsas prosa, lyrik och prosalyrik som vetter åt det traditionella såväl som åt det experimentella, om än med viss tonvikt på det förra. Att försöka sammanfatta tendenser eller spana efter framtida trender känns som förgjort.
Här recenserar jag Fridhems antologier Ge mig lite drama och Det kan illustreras med ett stökigt rum.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar