Medan förlagsjättarna styr utgivningen mot litteratur med sikte på topplistor och varuhuspallar börjar små egensinniga förlag ploppa upp som svampar en regnig höst. Tekniken har förstås gjort det betydligt enklare och billigare att publicera böcker, samtidigt som bjässarnas alltmer ohöljda kommersialism säkerligen triggat motivationen.
Att Anna Vogel, språkforskare som nu gör sin skönlitterära debut, och hennes syster Karin Ström, redan halvkänd som författare med 90-talsromanerna Bensin och Feber, inte direkt fjäskar för bästsäljarmarknaden förstår man redan av det tungvrickande namnet på deras nystartade förlag. Aglaktuq heter det, vilket betyder att skriva på en inuitisk dialekt. Premiären består av två kortromaner av dem själva.
Inte mycket skvallrar om att systrarna suttit intill varandra under böckernas tillkomst. Visst, båda romanerna handlar om relationer och klockar in på strax under hundra sidor, men där tar likheterna slut: i fråga om form och stämningsläge är berättelserna väsensskilda.
Vogels Den ryska sjalen är en lågmäld vardagshistoria om en nyskild trebarnsmor som hamnar i säng med en kollega i kören under en resa till Ukraina. Han är gift och har inga planer på att lämna hustrun hemma i Stockholm, hon längtar mest efter att få känna värmen från en annans kropp. Men förälskelsen är ett faktum och det som bara var tänkt att bli en tillfällig affär vänder upp och ner på tillvaron. Det är inte en berättelse som gör mycket väsen av sig, men även om Vogels prosa är enkel är den samtidigt spänstig med en fin bitterljuv ton.
Ströms tredje roman Våld är en betydligt mer krängande historia, djärvare men också ojämnare. I förtvivlade fragment berättar Ström om ett förhållande som liknar besatthet, destruktivt, förnedrande och omöjligt att frigöra sig från. Kulsprutekorta dagboksnotiser och dialoger av slaget väninneterapisamtal samsas med högstämda poetiska eruptioner. “Jag drabbades av dig som en kräkning”, skriver hon i en brutal kärleksförklaring. I sina starkaste stunder är Våld en berättelse med sprakande laddning.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar