Förlåt om jag dränker er i bilder på norrländska gula löv. Men det har varit så vackert i september och jag har inte varit hemma den här årstiden på typ ett decennium, så jag är alldeles hänförd. Häromdagen gick jag genom en allé av björkar, solen sken in genom trädens gyllene tak samtidigt som ett regn av löv föll. Jag stod bara alldeles stilla, kunde inte slita mig därifrån. Det är rätt svindlande: att livet kan vara förfärligt och så finns ändå samtidigt en sådan skönhet.
I natt har jag legat och lyssnat till vinden som ilsket ruskat i grenarna. Länge till lär löven inte klara av att klamra sig fast.
Nu åker jag tillbaka till Skåne. Med lite tur, om vädret vill visa en smula vänlighet, får jag kanske dubbelt upp av vacker höst. Och bloggläsarna får stå ut med lite fler gula löv.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar