Hamanns hädelser

Vid sidan av filosofins kungsväg till sanningen slingrar sig ett sidospår för ironiker och friströvande diktarfilosofer. Kierkegaard och Nietzsche beträdde den leden. Före dem trampades den med gäckande steg av upplysningskritikern Johann Georg Hamann.

Förnuftet var enligt Hamann inte riktigt så rent som samtidens tänkare ville tro, inte ens sedan det filtrerats genom hans ständige antagonist Kants begreppsapparat. Snarare var det ohjälpligt sammantvinnat med livet och historien. Ja, två sekel före Wittgenstein utsåg Hamann språket till ”mittpunkten för förnuftets missförståelse av sig självt”. Ett förhållande som redan då kunde leda till förstumning – ”och till sist tappar man all lust att tala".

 

Läs resten av min recension av Johann Georg Hamanns Skrifter i urval (Ruin förlag) här.

Johan