Det är lätt att förälska sig i sitt objekt när man skriver en biografi, att ta parti och bli blind för nyanserna. Men det motsatta kan också hända, att en biografiskrivare drabbas av motvilja mot den som porträtteras och verkar bli på ett personligt plan upprörd över vad han eller hon företagit sig. När det gäller Victoria Benedictsson har det inom forskningen bildats en tradition av att vara antingen för eller emot och driva rättegång i fallet Benedictsson versus Brandes. Hon ett offer, han en förförande bödel, eller tvärtom hon en hysterika och lögnerska, han en vanlig pilsk charmör som råkar ut för en bitter hämnd. Lisbeth Larsson gjorde en intressant genomgång av mer än hundra års tolkningar av Benedictssons tragedi i "Hennes döda kropp".
I en nyutkommen biografi ansluter sig Birgitta Åkesson till den mer negativa synen på Benedictsson, på personen, inte så mycket på litteraturen, som hamnat helt i bakgrunden. Jag recenserar boken här.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar