Den uppkopplade världen
är global. Öppenhet, gränslöshet och demokrati kännetecknar internet i
optimisternas ögon, men lika gärna som att främja mänskliga rättigheter kan
mediet skapa slutna enklaver av hat och intolerans.
Förr var de rasistiska
extremistgrupperna hänvisade till marscher, flygblad och klistermärken, nu har
de uppgraderat sina propagandavapen till den digitala tidsåldern. Sajter som
spinner vidare på den judiska världskonspirationen befinner sig bara några
tangenttryck bort från varje datoranvändare. Islamofobin frodas i
kommentarsfälten på alla möjliga och omöjliga sidor.
I Skrivbordskrigarna
granskar journalisten Lisa Bjurwald den virtuella halvvärld av smuts och rykten
som dubbade Anders Breivik till kontrajihadistisk riddare. Bjurwald, själv en
populär måltavla för rasisternas näthat, talar med säkerhetsanalytiker, internetbranschfolk
och forskare för att få svar på sina frågor. Kan man indoktrinera sig själv på
webben? Vad gör möjligheten till anonymitet med våra hämningar? Är internet en
triggare eller säkerhetsventil för våldsfantiserande extremister? Kan någon
ställas till svars för innehållet i nättidningar på utländska servrar?
Frågorna är bra, men
svaren går sällan bortom de offentliga forskarrapporternas och policydokumentens
lite ihåliga formuleringar. Vad gäller uppgiften att skapa ett sundare
nätklimat vacklar Bjurwald mellan att å ena sidan förespråka dialog och
utbildningsinsatser och å andra sidan kräva polisiära krafttag – vid ett
tillfälle talar hon om det ”nästan fundamentalistiska” svenska skyddet för
yttrandefriheten.
Näthatarna förtjänar
knappast en plats vid det offentliga samtalets runda bord, men när allt kommer
omkring får vi nog ändå dras med internets onda sidor om vi vill ha dess goda.
Desto viktigare då att, som Bjurwald, hålla ett vaksamt öga på
skrivbordskrigarnas ljusskygga strategier.
(Publicerad i Norrköpings Tidningar)
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar