Jasper Johns, "Three Flags", 1958
Antiamerikanism får det allt oftare heta nuförtiden, när man kritiserar USA:s imperiepolitik. Termen, som antagligen kläckts av någon smart tankekedja, vill få oss att tro att maktkritik är ett slags ondskefull etnisk fördom, som antisemitism, och lyckas därigenom väcka nytt liv i det gamla kallakrigsspöket oamerikansk verksamhet. Listigt, men - för att citera en av det fria landets verkligt fria själar, Townes van Zandt - "it´s no deal, you can´t sell that stuff to me".
För sanningen är ju att vi alla, USA-hatare som USA-älskare, är lika genomdränkta av amerikansk kultur, och att det bortom Pentagon och Wall Street finns ett annat USA än imperiets och kapitalets - ett USA där maktkritik och frihetlig nonkonformism faktiskt är en synnerligen amerikansk verksamhet. Det är Henry Thoreaus, Woody Guthries och Noam Chomskys USA, Kris Kristoffersons, Allen Ginsbergs och Charles Mingus. Jag skulle gärna säga att det, åtminstone till en del, också är Barack Obamas - men inte så länge de djupa beklagandena över alla civila dödsoffer i de amerikanska bombanfallen i Afghanistan bara följs av nya bombanfall.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar