Jag hänger Stetsonhatten på kroken och ställer cowboybootsen i garderoben. Nu är det jazzfestival i Köpenhamn, och en snitslad bana leder från tillbakalutad tenorsax på Gråbröderstorg till sextiotalsavantgardekaos med bastuba på okänd ort, till pilsner och småstompig tradjazz i Nyhavn, till - festivalbesökets mål och mening - Chick Corea på Det kongelige teater. Ensam vid flygeln visar Corea upp sina musikaliska rötter. Här är Thelonious Monk granne med Domenico Scarlatti, och Alexandr Skrjabin och Bill Evans exekveras med samma flinka händer. Ett bevis så gott som något på att stor musik inte har mycket med genreindelningar eller gränser att skaffa.
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar