Den ekonomiska liberalismens grundtanke, att individernas egennyttiga handlingar sammantagna leder till resultat som gynnar samhället som helhet, kanske kan överleva finanskriser men knappast klimatkatastrofer. Den osynliga handen tar struptag på Moder Jord. Alltså samlas världens politiska ledare till en räddningsaktion. Problemet är att de i den globala kapitalismens tidevarv knappast äger så mycket makt som de vill ge sken av, ens om den goda viljan och förmågan att komma överens skulle finnas.
Kanske ska man se klimatkonferensen som den politiska elitens motsvarighet till källsorteringen. En åtgärd som i bästa fall gör miljön lite bättre, men framför allt har psykologiska effekter. Känslan av maktlöshet dämpas och dåliga samveten stillas.
Lättare än att bemöta klimathotet är det förstås att bemöta hotet från klimataktivisterna, och förutsägbart har danska staten utnyttjat tillfället till att gå ytterligare ett steg på vägen från rättsstat till säkerhetsstat.
En författare som tar upp några filosofiska perspektiv på klimatfrågan är Folke Tersman. Läs min recension av hans bok "Tillsammans".
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar