"verkligheten kom och förändrade allt"

Edvard Munch, "Arbetare på hemväg"

"Stämningen här kan vara rå, men kom ihåg att den är hjärtlig."

Det upplyses Kristian Lundberg om under anställningsintervjun till Yarden, en firma i hamnen som tvättar och flyttar bilar. Han, en medelålders författare med prisbelönta diktsamlingar och kritikerrosade kriminalromaner bakom sig, har blivit en timanställd som för minimalt med pengar ställer sin kropp till förfogande i alla väder, en kugge i ett maskineri, en av dem som tar det arbete han kan få och därmed ställer någon annan utan.

Det är inte en särskilt hjärtlig värld.

Kristian Lundbergs arbetarroman - eller "berättelse" som titelsidan propsar på - är en skildring av ett fall, av en klassresa tur och retur. Författaren tvingas av ekonomisk nöd vända åter till den värld han kom från, där man hyr ut sina muskler för att överleva. Det blir en minnesresa tillbaka till uppväxten, präglad av en psykiskt sjuk mor och en frånvarande far, fattigdom, kriminalitet, droger, vänner som snart kommer att ryckas bort. Men också ett vittnesmål från en vrå av samhället som sällan är synlig, från ett system som undergräver all solidaritet: "Skall jag ta hand om min broder? Svaret är: du har ingen broder. Du har bara dig själv." Ett system som avhumaniserar, som föder en kyla som vida överträffar den i hamnen klockan fem en vintermorgon.

Vreden pyr med en glödgad stillhet. "Får man inte lätt ett löjes skimmer över sig om man som medelålders centrallyriker plötsligt börjar tala om ett sådant diffust begrepp som klasskamp?" Sådana frågeställningar löses alldeles upp i skenet av arbetsvillkoren för dem som befinner sig "i botten av botten". Istället väcks ett klasshat till liv.

Jag tror aldrig Kristian Lundberg har skrivit så svidande vackert som han gör i "Yarden". Eftersom författaren är skribent på Helsingborgs Dagblad och jag därför befinner mig i ett slags jävsituation ska jag inte ösa lovord över boken. Jag nöjer mig med att konstatera att "Yarden" är det starkaste jag läst av Lundberg och en av de bästa malmöromaner jag läst överhuvudtaget.

Ann