Jag tänker ofta att jag läser alldeles för många svenska samtidsromaner, sånt som det för en litteraturkritiker är "bra att hålla koll på". Eller rättare - läser alldeles för få stora internationella författarskap, och intressanta udda sådana för den delen, översatta poeter, klassiker, essäer, fackböcker. Sådan litteratur som är mer än välskriven och okej, som är bildande, perspektivgivande och som man inte har glömt när nästa säsongs bokkatalog kommer. Med nyårsambitionen att bättra mig på den punkten håller jag i vår utkik efter den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling "Det där som nästan kväver en" (Bonniers), som ska skildra samma miljöer som hennes fantastiska roman om Biafrakriget "En halv gul sol".
En av årets mest efterlängtade översättningar gissar jag är de två första delarna i Haruki Murakamis storsatsning "IQ84" (Norstedts). En annan nobelpristippad författare är polske poeten Adam Zagajewski. En urvalsvolym med dikter ur hans tre senaste böcker kommer ut på Norstedts i översättning av Anders Bodegård: "Antenner i regn". Halldor Laxness "Fria män" ges ut i nyöversättning på Leopard. Och vill man ha en äldre klassiker kan man alltid läsa om Goethes "Den unge Werthers lidande" med förord av Martina Lowden (Norstedts), eller så kan man gå ännu längre bakåt i tiden och bekanta sig med den italienske senrenässansdiktaren Torquato Tassos herdedrama "Aminta", översatt av Ingvar Björkeson (Natur & Kultur). Koppling finns till Goethe - han skrev 1790 det biografiska dramat "Torquato Tasso".
Kanske ska det vara en historisk roman om ett verkligt öde i vår? Sjons "Skymningsinferno" och Jenny Diskis "Till den skrivande kvinnans försvar" (båda på Alfabeta) har jag ju redan liggande i min ännu ganska beskedliga bokhög. Jag tänker också spana efter Niels Fredrik Dahls "Herre" (Bonniers), om Bernard Herre som var olyckligt förälskad i Camilla Wergeland, syster till poeten Henrik Wergeland och så småningom själv känd författare och kvinnosakspionjär under namnet Camilla Collett.
En annan norrman jag gärna läser är Roy Jacobsen. Hans nya roman heter "Underbarn" och sägs ha beröringspunkter med genombrottet "Segerherrarna".
På essäfronten ser jag fram emot Peter Handbergs "Den nedkopplade himlen" (Natur & Kultur) om allt från Astrid Lindgren till Nietzsche. Och så hoppas jag få bättra på mina bristfälliga botaniska kunskaper med Kerstin Ekmans och Gunnar Erikssons samarbete "Se blomman" (Bonniers).
När det gäller svensk poesi är det Tomas Tranströmers år i år. Förlaget (Bonniers) firar 80-årsjubilaren med biografi, samlingsvolym och återutgivning av poetens brevväxling med Robert Bly.
Sedan var det det där med svenska romaner. Det finns ändå en hel del som frestar. Kanske allra mest Magnus Dahlström som gör comeback efter 15 års tystnad med romanen "Spådom" (Bonniers) - att jag inte läst honom tidigare minskar inte förväntningarna. Och Mara Lees skånska 80-talsskildring "Salome" (Bonniers) vill jag inte missa, inte heller Ola Nilssons "Änglarna" (N&K). Kristian Lundberg ger ut en slags fortsättning på "Yarden", "Och allt ska vara kärlek" (Ordfront). Nyfiken är jag också på vad Lukas Moodysson ska hitta på i romanen "Döden & co", om en Lucas med c. Och varför Åsa Moberg låtit manuskriptet till "Kärleken i Julia Anderssons liv" (N&K) ligga och mogna i byrålådan i över trettio år. Rena vintage-romanen?
Fast sedan väntar jag mig att det som vanligt är de mindre förlagen som bjuder på de största och bästa överraskningarna.
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar