Yet my soul has no rest

Elizabeth Siddal, Självporträtt

Worn Out


Thy strong arms are around me, love
My head is on thy breast;
Low words of comfort come from thee
Yet my soul has no rest.

For I am but a startled thing
Nor can I ever be
Aught save a bird whose broken wing
Must fly away from thee.

I cannot give to thee the love
I gave so long ago,
The love that turned and struck me down
Amid the blinding snow.

I can but give a failing heart
And weary eyes of pain,
A faded mouth that cannot smile
And may not laugh again.

Yet keep thine arms around me, love,
Until I fall to sleep;
Then leave me, saying no goodbye
Lest I make wake, and weep.

Elizabeth Eleonor Siddal

Modell, musa, konstnär, poet. Före sin död vid 32 års ålder hann Elizabeth Eleonor Siddal utvecklas från modist med arbetarklassbakgrund till att bli ett prerafaelitiskt varumärke, nästan dö efter att ha poserat i ett badkar för Millais Ofelia, få den store kritikern Ruskin som frikostig mecenat för sin konst, gifta sig med Dante Gabriel Rossetti efter ett tioårigt stormigt förhållande med ett antal uppbrutna förlovningar - vid vigseln var hon så svag att hon fick bäras till kyrkan -, drabbas av djupa depressioner och bli laudanum-missbrukare. Efter att ha fött en dödfödd dotter avled hon 1862 av en överdos, kanske frivilligt.

Dante Gabriel Rossetti, Regina Cordium

I den underhållande teveserien Desperate romantics, som med mer humor än historisk ackuratess skildrar konstnärskretsens erotiska intriger, porträtteras den prerafaelitiska supermodellen av Amy Manson i en lavaström av röda lockar. Och visst, Rossetti lät gräva upp de dikter han skickat med Lizzie i hennes grav, fast det skedde först sju år efter hennes död. Enligt den konsthandlare som såväl övertalade Rossetti till gärningen som utförde den, var hennes skönhet fortfarande intakt och kistan fylld av hennes kopparfärgade hårsvall. Också Rossettis manuskript var intakt, om än naggat av maskar.

 

Ann

Dante Gabriel Rossetti, förlaga till Beata Beatrix från 1855